Jo, jag lever. Tänka sig.
Ikväll ska jag ligga i rännstenen, bli utskälld av en snut och festa tills natten blir morgon. Det är jag värd.
På söndag lämnar jag äntligen landet.

Uppdatering om mitt liv när jag kommer hem helt enkelt.

Idag är det Frankrikes nationaldag. Dessutom har jag idag haft mitt körkort i ett helt år. Häftigt.
Jag borde vara ute och fira. Men jag är bara trött.
Paris nalkas, där bortom svartjobb och svenskt väder...

Kan någon tala om för mig vad meningen med det svenska skitlivet är?

Även verkligheten vaknar när man slår upp ögonen på morgonen.
Nu ska jag ta tag i mitt liv för femhundrasjuttioelfte gången.

"Word of advice shithead: Don't you ever wake up."

"Att gå omkring och vänta på att få börja dricka igen kan vara en varningssignal på för mycket drickande under semestern. Samma sak gäller om du känner att ledigheten inte riktigt lyfter förrän du dricker."

Det bästa med att arbeta är att man uppskattar helgen något så enormt.

Kärlek framför hat.

Samtidigt som jag gillar Bjuv, Skåne Sweden, så kan jag inte låta bli att längta till dagen då jag kan kalla mig landsflykting.

Morgonpasset på väg till jobb, och Christer på väg hem. Det känns bra.