Gå ut och var glad!

Söndag i morgonrock, klockan är över tio på kvällen. Inte åstadkommit något över huvud taget. Och det känns skönt. Att ta det piano liksom.

En av mina återkommande blackouter har passerat. Nu är det bra, bättre. Riktigt bra.

Men jag återupprepar: Man måste må dåligt. Man måste få känna. Man måste få känna distans till livet. Det mår man bara bra av.

Hur som helst har jag bestämt mig för att börja blogga mer, fotografera mer och uppleva mer. Och framförallt: istället för att gräva ner mig i ångestträsket som en konsekvens av prestationskrav, ta tag i saker! Fixa biffen, lösa klart korsordet, få tummen ur. You get it.

Tur att Ulf finns.

Gå ut och var glad, din jävel!
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern
Gå fort och le genom shoppingcentrat
Du kan om du vill!
Sluta nu, inte sen
Dra ett streck och gå vidare
Livet väntar därute
Gå ut och var glad!
Vad ska du annars ha allt det här till?

Inslag: måndagsbetraktelser

En bra blogg bör, enligt mig, ha återkommande moment som reflekterar vardagen.
Jag tänker var måndag skriva "måndagsbetraktelser".
Vi får se vad det blir för spännande texter, helt enkelt.

En kväll i Ängelholm med hopp om framtiden

Detta är nu min fjärde blogg som jag försöker mig på.
Den första jag skapade handlade egentligen inte om någonting, och för att vara riktigt ärlig visste jag knappt vad en blogg var. Det enda jag visste var att jag avgudade Linda Skugge, och ville vara som henne.
Den andra var även den ett fatalt misslyckande. Med en .fr-domän och inlägg på tre språk skulle jag försöka mig på något multiinternationellt dandyprojekt. Det var självklart på förhand dömt att misslyckas.
Så det berömda tredje försöket! Det började lite trevande, men efter ett tiotal inlägg kände jag att det var kul. Fast efter det elfte inlägget tappade jag intresset.
Kärnan i mina tidigare misslyckanden handlar om bristen på fokus och mening. Jag ville ingenting med mina bloggar. Annorlunda är det dock nu. Jag går den sista terminen på gymnasiet. Någonsin. Jag ska ut i livet. Jag söker jobb. Jag vill flytta till Paris. Jag har med andra ord ångest. Vad vill jag egentligen, och hur ska jag komma dit? Därför kommer jag (förhoppningsvis) fortsätta skriva här. Jag kommer att använda mig av den här bloggen för att visa vem jag är och vad jag gör. (Det kommer antagligen bli lite mer intressant när jag lämnar landet). Och jag kommer också att använda den för att visa att det inte är så lätt att bli "vuxen". Kanske kommer jag finna andra som känner likadant. Eller kanske inspirera andra ångestfyllda unga vuxna. Vi får väl se. Jag hoppas bara att det lyckas. Nu, fjärde gången gillt.