Upp tidigt idag due to the fact att vi skulle ha "möte" i vår lägenhet klockan nio. Närvarande: jag, grannen, hyresvärden, diverse hantverkare. Behöver jag säga att det blev lite halvaggressivt?
Alla skyller ifrån sig.
Jag kan inte duscha.
Idag ska jag fråga min lärare om det finns någon fransk lag som säger att man måste ha en fungerande dusch för att hyreskontraktet ska uppfyllas.
Så måste det väl vara?
Hur som helst har vi bara 24 dagar kvar i vår lägenhet, sen byter vi.
24 dagar.
Tiden går snabbt.
Nu ska jag tvätta håret i vasken, sen är det skola.
A dix huit ans j'ai quitté ma province Bien décidé a empoigné la vie Le coeur léger et le bagage mince J'étais certain de conquérir Paris
Ikväll har jag dels varit i Ängelholm och dels i min källare. Har faktiskt fått mycket gjort: rummen är nästan städade, tvätten är nästan tvättad och toaletten är nästan ren. Imorgon lär det vara färdigt. Nu ska jag lägga mig. Läsa. Slappna av. Återvända till livet.
Imorgon väntar Nicolaiskolan och resolutionsworkshop.
Men först, ett låttips...
...och några visdomsord från Dolly P:
You better stop whining, pining Get your dreams in line And then just shine, design, refine Until they come true And you better get to livin'.
Your life's a wreck, your house is mess And your wardrobe way outdated All your plans just keep on falling through Overweight and under paid, under appreciated I'm no guru, but I'll tell you This I know is true:
Dagarna går och fylls med alkohol och sällskap. Samtidigt som jag känner att jag borde göra massa nyttigheter som att florera bland spännande människor, visa upp mig och ta vara på min tid och min kropp känns det som att det hela är lönlöst. Jag vill bara sitta här, med lite vin i handen och flumma tills jag börjar jobba om lite mer än en vecka. Det tycker jag att jag är värd. Och framförallt tycker jag att man borde agera efter infall.
Jag har min närhet. Mer behöver jag inte.
Så ja, jag nöjer mig med att sitta och röka fyra cigaretter i rad, och lyssna på samma sång.
Lyssnar på dels jättegammal musik och dels halvgammal musik. Det är otroligt hur musikminnet i hjärnan kan återkalla så oerhört starka minnen. Sitter också och tittar på gamla bilder på bilddagboken. Funderade starkt på att ta bort mitt konto där tidigare på grund av sidans förfall, men jag ändrade mig då jag insåg att det vore synd att försaka en sådan skatt av minnen.
Och nu sitter jag här och lyssnar på allt från Doris Day till Duffy, har fönstret öppet och inandas junikvällens behagliga dofter. Jag hoppas på dig juni.
Var ska jag börja? Imorgon är det dags att inleda Eurovision 2009, i Moskva, då första semi-finalen går av stapeln. Jag har redan kommenterat lite kring semi ett här.
Jag har nu satt mig in i samtliga bidrag; lyssnat på låtarna, tittat på deras videor, tittat på första och andra live-framträdandet, läst på om artisterna osv osv. Jag kan konstatera att det är ett mycket starkt och jämt startfält. Dessutom poängterar jag ännu en gång att Sverige inte har chans till topp-tio-placering.
För att kort presentera vad jag tycker, och hur jag tror att det kommer att gå, har jag skrivit ihop några listor. Varning för långt inlägg.
Nu är det god tid att uppdatera sig i ESC-träsket! Att jag inte har tänkt på det innan! Eurovisionen kulminerar ju om inte mindre än 15 dagar!
De som känner mig vet att jag är något av ett läskigt insatt fan av Eurovision Song Contest, och eftersom jag nu för första gången har en blogg att skriva i när det är Eurovision, måste jag självklart dela med mig av mina åsikter och kunskaper! Hur som helst, det lär i alla fall bli några inlägg som inte handlar om rökning...
Årets ESC hålls, som de flesta vet, i Moskva, eftersom den äckligt sliskiga Dima Bilan gick och vann i Belgrad förra året. Jag har inte lyssnat igenom hela startfältet än, förvånande nog. Vid det här laget brukar jag ha spelat sönder mina favoriter, men så är det inte i år!
För att vara lite schematisk, tänker jag presentera mina topp-fem-favoriter i den första semi-finalen i detta inlägg:
1. Israel En helt underbar låt, som jag tycker symboliserar en del av vad Eurovision står för. Textens fina betydelse finner ni här. Det jag verkligen gillar i låten är såklart att den står för fred i Israel, men framförallt också att en del av låten är på arabiska, vilket är första gången för en låt från Israel (!).
2. Amenien Armenien är ett av mina favoritländer i ESC. Förra året var de till och med min absoluta favorit. I år räcker de inte lika långt, men de har en otroligt skön låt, och tävlingens schysstaste musikvideo! Dessutom har de två systrarna som sjunger fantastiska röster.
3. Turkiet Donnan som sjunger Turkiets låt är en riktig uppenbarelse! Hon ser ut som en blandning av Beyoncé och Elena Paparizou, vilket inte direkt är någon nackdel. Själva låten är också riktigt snygg. Bra etnorytmer, och catchy refräng. Mycket bra, med andra ord!
4. Schweiz En låt som inte passar in riktigt, men som inte är sämre för det! Riktigt bra radiomusik.
5. Bosnien Även Bosnien har kommit att bli ett av mina favoritländer i tävlingen, och årets låt är jättevacker, och väldigt mäktig. Tror att den kan gå långt.
Jag tror att samtliga fem länder ovan kommer gå vidare till finalen, tillsammans med övriga fem: 6. Malta 7. Finland 8. Vitryssland 9. Rumänien 10. Sverige (mycket tveksamt)
Dessa tio är alltså mina "favoriter". Eller åtminstone de fem översta.
Räkna med frekvent uppdatering om ESC. Hehe.
عينيك بتقول راح ييجي يوم وكل الخوف يزول "A day will come and all fear will disappear"
Lyssnade på P3 innan, och måste verkligen säga att Rebecca Vinterbarn Elg är en helt suverän krönikör och radiopersonlighet! Älskar verkligen hennes krönikor. Läs bara:
"jag tror att jag vrickade foten när jag hoppade av mina höga hästar. mm, det är precis så det känns. ungefär som om när man varit ute en kväll och på morgonen efter faktiskt drabbas av den där "men gud vad jag var... mycket igår". jag snackade och skrattade åt mina egna skämt... blu... blä... ja, men ni vet? det här otroligt avgrundsdjupa självföraktet som kan komma med lite jämna mellanrum, som får en att tänka: "men herre gud, vad trodde jag liksom?" och helt enkelt känna att man har suttit på för höga hästar, och att man i nuläget helt glömt bort hur man rider. så nu har jag vrickat foten när jag hoppade av mina höga hästar, och jag haltar nu, och ja, då går allting också lite långsammare framåt."
--
"ja, men liksom, jag är 28 år, och då singel, och jag är inte helt ful. livet skulle kunna vara lite mer så här sex and the city-igt, om jag nu bara hade shoppat lite oftare. men jag är liksom inte sexig, och jag är inte i stan. mina hästar är inte hemma, besticken är inte i min låda, jag är inte i stan. jag dricker ett glas vin. dricker ett glas vin till, och hoppas att det på något sätt ska bädda in mig i en härlig känsla av självförtroende. men redan efter det första glaset känner jag att jag blir sådär rödvinstrött och lite snurrig. tyngden är överhängande. den hänger ner över mig och jag vet att det inte bara är för att jag har ett stort arsle, jag är lite allmänt tung också. tjolahopp tjolahej, våren är här."
Är hon inte helt underbar?! Hörde en snuskigt bra låt på radion också. Blir nästan lite sugen på Bakom imorgon, tillsammans med ett par flaskor vin...
Åh, vilken härlig dag, som både Ted och Jill sjunger! I skolan var det temadag, där Festkommittén stod för fika. Eftersom vi inte direkt behövde närvara vid alla aktiviteter stack vi vid tolvtiden till Söder för att inhandla frukt och cigaretter. Därefter blev det kaffe i solskenet nere i Norra Hamnen - gött! Självklart hade jag parkerat precis utanför Espresso House, på torget, så när vi suttit där i en dryg timme kom två P-Lisor, så då stack jag. Haha! Snacka om budget. Men, men, vad gör man inte för att tjäna en tia på parkering? Dessutom är lathet Festkommitténs modell. Efter fikan stack jag upp om Jenny för att säga hej. När hon såg min bil, sa hon bara "kör in den på uppfarten - den ska tvättas". Ord och inga visor - vi tvättade bilen, och det var välbehövligt.
Jag känner alltid ett tungt vemod svepa över mig när jag sätter mig vid datorn på söndagskvällarna. Helgen är slut, liksom orken och pengarna. Man undrar om det verkligen var värt att ta den där extra drinken, eller säga det där onödiga till den där snygga tjejen. Ånger och ångest är känslorna som dominerar. Fast å andra sidan kan man inte tänka så. Man måste tänka positivt och även inse hur mycket roliga saker man har gjort under de senaste tre dagarna. Hur mycket man har upplevt, hur mycket utbyte man fått genom andra människor. Det är egentligen helt fantastiskt när man tänker efter. Och om man tänker så, känns det mycket lättare att ta farväl av helgen. Voilà, egoboost!
Imorgon väntar skola, och jag ska äntligen få se min älskade Jessica. Jag har saknat henne något enormt, så det ska bli skitkul att träffa henne igen. Hoppas på lite skönt väder också, men det är nog riktigt önsketänkande (i alla fall om man refererar till regndropparna jag hör smattra mot mina fönster). Men det är som man säger - you can't have it all!
Nej, nu måste jag sova lite, och trots allt lyssna på lite söndagsmusik (nedan). Men tack ni fina människor som varit med i helgen. Utan er hade denna söndagskväll fortsatt att vara ett ångestladdat helvete. Men istället känns det helt okej. Eller, för att vara ärlig, mer än helt okej.
Heart of mine, be still You can play with fire, but you'll get the bill Don't let him know Don't let him know that you love him Oh, don't be a fool, don't be blind Heart of mine
Ännu en underbar dag. Det finns inget skönare än att på kvällen, precis innan man ska gå till sängs, konstatera att man just upplevt en fantastisk dag. Och idag är det alltså en sådan dag. Komponenter som solljus och vänner kan verkligen lyfta människor. Så är det i alla fall för mig.
Jag kom hem för inte så längesedan, då jag varit på finalen av "Popkorn" på Tivoli. Till min stora glädje kammade Goliath and the Giants hem hela skiten. Killarna är så fruktansvärt värda det - så det finns inget annat att göra förutom att lyfta hatten och utropa ett fett grattis.
Okej. Nu sitter jag på flygplatsen i Miami och väntar på att boarda planet till New York. Fine.
Men så kopplar man upp sig till internet för första gången på två dagar, och vad fan är det första man får reda på? Jo, att Malena fucking Ernman har vunnit Melodifestivalen. Då finns det inget annat att göra än att fråga sig vad det är för fel på Sverige. Just some 411: Sverige kommer att bli slaktade big time i Moskva. Operapop är ute, alldeles för kitschigt och svårköpt nere på kontinenten. Titta på Alenka Gotar, Slovenien, från 2007, eller Rumäniens smöropera från förra året så förstår ni vad jag menar. Det funkar inte. Sverige förstår inte att det är catchigt med etniska referenser som lyckas. (Exempel från förra året: armeniska "Qele Qele" (min favorit), grekiska "Secret Combination", israeliska "The Fire in Your Eyes"...) Jag höll såklart på Sofia med "Alla" iår. Det hade verkligen funkat. Dock förstår jag att det är svårköpt med balkanmusik i Sverige, så därför hoppades jag på Agnes med "Love Love Love". Men Agnes slutade bara åtta. Skärpning Sverige!
Idag är det en sorgens dag. Idag flyttade jag från Ängelholm för att återvända till Bjuv. Det känns tomt, jag kommer sakna Hellens hus något enormt. Det är ju "mitt" hus nu, känns det som. Det som känns tråkigast med hela grejen är väl att jag nu insett hur mycket jag kommer att sakna mitt första riktiga boende, när jag väl kommer att lämna det. För jävligt, det är så det kommer att kännas. Det är jobbigt att skapa något eget, för att sedan behöva göra avkall på det.
Lyssnar på P3, och programmet "Din Gata". Programmet riktar sig uttalat till invandrare, och har en tydlig profil med hip hop, Rn'B och programledare som talar bruten svenska. Detta känns för mig som när man var liten och var på kalas med familjen. Då skulle barnen självklart sitta vid ett barnbord och äta köttbullar, medan de vuxna kanske åt oxfilé eller någon annan flott mat. Ger inte "Din Gata" lite samma vibbar? "Nu ska vi göra ett program som invandrare kan lyssna på! Vi spelar bara hip hop, anställer programledare som bryter på andra språk och ja... Det kommer säkert att bli en hit!" Späder inte detta på fördomen om svenska invandrare? Eller är det så att "Din Gata" är ett klockrent exempel på marknadsekonomisk underhållning, nämligen att det är skräddarsytt till en viss målgrupp? Jag har inte bestämt mig.
Tittar på tvåan, och Musikministeriet. De talar framförallt om Ace of Base och hur deras musik har hatats av recensenter och upprört svenska artister. De poängterar dock att Ace of Base aldrig har menat att skapa debatt eller att provocera. Samma sak med Per Gessle. Han vill ju inget ont. Men jag hatar honom. HATAR, verkligen. Och jag vet att jag inte är ensam. Det är många som hatar Per Gessle. Hur kan det komma sig? Varför ställer man sig inte bara likgiltig till Per Gessle och hans musik? Man behöver ju inte bry sig. Men jag tror att det ligger i människans natur att lägga sig i, och att vara dryg och jävlig och kräka ur sig hur mycket man hatar och äcklas av saker. Och nej, det är ju inte konstigt att vi har krig i världen, om nån jävla Svensson HATAR Per Gessle.
