Jag känner alltid ett tungt vemod svepa över mig när jag sätter mig vid datorn på söndagskvällarna. Helgen är slut, liksom orken och pengarna. Man undrar om det verkligen var värt att ta den där extra drinken, eller säga det där onödiga till den där snygga tjejen. Ånger och ångest är känslorna som dominerar.
Fast å andra sidan kan man inte tänka så. Man måste tänka positivt och även inse hur mycket roliga saker man har gjort under de senaste tre dagarna. Hur mycket man har upplevt, hur mycket utbyte man fått genom andra människor. Det är egentligen helt fantastiskt när man tänker efter. Och om man tänker så, känns det mycket lättare att ta farväl av helgen. Voilà, egoboost!
Imorgon väntar skola, och jag ska äntligen få se min älskade Jessica. Jag har saknat henne något enormt, så det ska bli skitkul att träffa henne igen.
Hoppas på lite skönt väder också, men det är nog riktigt önsketänkande (i alla fall om man refererar till regndropparna jag hör smattra mot mina fönster). Men det är som man säger - you can't have it all!
Nej, nu måste jag sova lite, och trots allt lyssna på lite söndagsmusik (nedan). Men tack ni fina människor som varit med i helgen. Utan er hade denna söndagskväll fortsatt att vara ett ångestladdat helvete. Men istället känns det helt okej. Eller, för att vara ärlig, mer än helt okej.
Heart of mine, be still
You can play with fire, but you'll get the bill
Don't let him know
Don't let him know that you love him
Oh, don't be a fool, don't be blind
Heart of mine
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar