Från och med januari -11 bloggar jag på WordPress.
Ni hittar den nya bloggen på ekevestergren.wordpress.com
Vi ses där!
Visar inlägg med etikett Bloggen i allmänhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Bloggen i allmänhet. Visa alla inlägg
20100407
20100405
20090814
Tobias Eke Vestergren - La première chapitre
Jag brukar tänka att ett liv delas in i olika faser. Man lever inte ett helt liv utan pauser, utan kapitel. Livet kan inte ses som ett joggingpass. Det är mer komplicerat än att starta, springa, och till slut komma i mål. Nej, jag ser det mer som att man delar in sina dagar här på jorden i små delar.
Jag har nyss avslutat den första delen. Jag har gått ut skolan. Jag kan faktiskt för första gången betrakta mig som en vuxen människa. Jag har ett arbete, jag försörjer mig själv. Och jag har till och med skaffat mig en utbildning.
Jag föddes den femte maj 1990, alltså för drygt 19 år sedan. Dessa 19 år har alltså kommit att skapa en bas för mitt liv. En sorts grundförutsättning kan man säga. Under dessa 19 år har jag rent praktiskt:
- Gått på dagis
- Gått i grundskolan
- Gått på gymnasiet
Dessa tre moment kanske också kan betraktas som delar av ett liv. Men tillsammans tycker jag att de skapar en mer ordentlig bit av en livstid.
Dessa 19 år har inneburit mycket för mig. Jag tror faktiskt att de första 19 åren av en människas liv betyder mest. Eller ja, i alla fall för en människa i min situation (en relativt välbärgad världsmedborgare född i "Västvärlden").
Under dessa år har jag fått en uppfostran och min personlighet har skapats. Alla de rosor och taggar man stött på har format en, helt unikt. Och självklart är man som mest mottaglig för intryck under ens uppväxt.
Jag vill inte bli för högdragen eller beskrivande gällande mina första 19 år. Men jag tycker att det är spännande att inse att man har passerat detta stadium, och nu alltså ska "ge sig ut i livet på riktigt". För det ska jag.
Jag har som till synes inte varit väldigt aktiv på bloggen under de senaste två månaderna. Anledningen till varför ligger i att jag har fått konfrontera fenomenet att jag nu har lämnat 19 år av trygghet bakom mig. De senaste året har faktiskt varit en ganska turbulent period i mitt liv. Någon gång förra hösten gick det liksom upp för mig vad som höll på att hända - jag skulle nu bli tvungen att på riktigt stå på egna ben. Det är en tanke som är lika spännande som skräckinjagande.
Men nu ligger jag hur som helst här i min säng, natten till den 14 augusti. Och jag känner att jag hittat tillbaka till verkligheten. 19 år av trygghet är över. Förhoppningsvis väntar 60 år av nya delar av ett liv som väntar på att få levas.
Tillbaka med fingrarna på tangentbordet, med andra ord.
Det ska bli spännande.
Jag har nyss avslutat den första delen. Jag har gått ut skolan. Jag kan faktiskt för första gången betrakta mig som en vuxen människa. Jag har ett arbete, jag försörjer mig själv. Och jag har till och med skaffat mig en utbildning.
Jag föddes den femte maj 1990, alltså för drygt 19 år sedan. Dessa 19 år har alltså kommit att skapa en bas för mitt liv. En sorts grundförutsättning kan man säga. Under dessa 19 år har jag rent praktiskt:
- Gått på dagis
- Gått i grundskolan
- Gått på gymnasiet
Dessa tre moment kanske också kan betraktas som delar av ett liv. Men tillsammans tycker jag att de skapar en mer ordentlig bit av en livstid.
Dessa 19 år har inneburit mycket för mig. Jag tror faktiskt att de första 19 åren av en människas liv betyder mest. Eller ja, i alla fall för en människa i min situation (en relativt välbärgad världsmedborgare född i "Västvärlden").
Under dessa år har jag fått en uppfostran och min personlighet har skapats. Alla de rosor och taggar man stött på har format en, helt unikt. Och självklart är man som mest mottaglig för intryck under ens uppväxt.
Jag vill inte bli för högdragen eller beskrivande gällande mina första 19 år. Men jag tycker att det är spännande att inse att man har passerat detta stadium, och nu alltså ska "ge sig ut i livet på riktigt". För det ska jag.
Jag har som till synes inte varit väldigt aktiv på bloggen under de senaste två månaderna. Anledningen till varför ligger i att jag har fått konfrontera fenomenet att jag nu har lämnat 19 år av trygghet bakom mig. De senaste året har faktiskt varit en ganska turbulent period i mitt liv. Någon gång förra hösten gick det liksom upp för mig vad som höll på att hända - jag skulle nu bli tvungen att på riktigt stå på egna ben. Det är en tanke som är lika spännande som skräckinjagande.
Men nu ligger jag hur som helst här i min säng, natten till den 14 augusti. Och jag känner att jag hittat tillbaka till verkligheten. 19 år av trygghet är över. Förhoppningsvis väntar 60 år av nya delar av ett liv som väntar på att få levas.
Tillbaka med fingrarna på tangentbordet, med andra ord.
Det ska bli spännande.
Med ciggen i ena handen och ölen i den andra - nu siktar vi på 19 nya år.
20090209
Inslag: måndagsbetraktelser
En bra blogg bör, enligt mig, ha återkommande moment som reflekterar vardagen.
Jag tänker var måndag skriva "måndagsbetraktelser".
Vi får se vad det blir för spännande texter, helt enkelt.
Jag tänker var måndag skriva "måndagsbetraktelser".
Vi får se vad det blir för spännande texter, helt enkelt.
En kväll i Ängelholm med hopp om framtiden
Detta är nu min fjärde blogg som jag försöker mig på.
Den första jag skapade handlade egentligen inte om någonting, och för att vara riktigt ärlig visste jag knappt vad en blogg var. Det enda jag visste var att jag avgudade Linda Skugge, och ville vara som henne.
Den andra var även den ett fatalt misslyckande. Med en .fr-domän och inlägg på tre språk skulle jag försöka mig på något multiinternationellt dandyprojekt. Det var självklart på förhand dömt att misslyckas.
Så det berömda tredje försöket! Det började lite trevande, men efter ett tiotal inlägg kände jag att det var kul. Fast efter det elfte inlägget tappade jag intresset.
Kärnan i mina tidigare misslyckanden handlar om bristen på fokus och mening. Jag ville ingenting med mina bloggar. Annorlunda är det dock nu. Jag går den sista terminen på gymnasiet. Någonsin. Jag ska ut i livet. Jag söker jobb. Jag vill flytta till Paris. Jag har med andra ord ångest. Vad vill jag egentligen, och hur ska jag komma dit? Därför kommer jag (förhoppningsvis) fortsätta skriva här. Jag kommer att använda mig av den här bloggen för att visa vem jag är och vad jag gör. (Det kommer antagligen bli lite mer intressant när jag lämnar landet). Och jag kommer också att använda den för att visa att det inte är så lätt att bli "vuxen". Kanske kommer jag finna andra som känner likadant. Eller kanske inspirera andra ångestfyllda unga vuxna. Vi får väl se. Jag hoppas bara att det lyckas. Nu, fjärde gången gillt.
Den första jag skapade handlade egentligen inte om någonting, och för att vara riktigt ärlig visste jag knappt vad en blogg var. Det enda jag visste var att jag avgudade Linda Skugge, och ville vara som henne.
Den andra var även den ett fatalt misslyckande. Med en .fr-domän och inlägg på tre språk skulle jag försöka mig på något multiinternationellt dandyprojekt. Det var självklart på förhand dömt att misslyckas.
Så det berömda tredje försöket! Det började lite trevande, men efter ett tiotal inlägg kände jag att det var kul. Fast efter det elfte inlägget tappade jag intresset.
Kärnan i mina tidigare misslyckanden handlar om bristen på fokus och mening. Jag ville ingenting med mina bloggar. Annorlunda är det dock nu. Jag går den sista terminen på gymnasiet. Någonsin. Jag ska ut i livet. Jag söker jobb. Jag vill flytta till Paris. Jag har med andra ord ångest. Vad vill jag egentligen, och hur ska jag komma dit? Därför kommer jag (förhoppningsvis) fortsätta skriva här. Jag kommer att använda mig av den här bloggen för att visa vem jag är och vad jag gör. (Det kommer antagligen bli lite mer intressant när jag lämnar landet). Och jag kommer också att använda den för att visa att det inte är så lätt att bli "vuxen". Kanske kommer jag finna andra som känner likadant. Eller kanske inspirera andra ångestfyllda unga vuxna. Vi får väl se. Jag hoppas bara att det lyckas. Nu, fjärde gången gillt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
