Att engagera sig

Dagarna går och fylls med alkohol och sällskap. Samtidigt som jag känner att jag borde göra massa nyttigheter som att florera bland spännande människor, visa upp mig och ta vara på min tid och min kropp känns det som att det hela är lönlöst.
Jag vill bara sitta här, med lite vin i handen och flumma tills jag börjar jobba om lite mer än en vecka. Det tycker jag att jag är värd. Och framförallt tycker jag att man borde agera efter infall.

Jag har min närhet. Mer behöver jag inte.

Så ja, jag nöjer mig med att sitta och röka fyra cigaretter i rad, och lyssna på samma sång.

Lite äckligt, mycket Eurovision

Vilken skum vecka. Jag har ännu inte varit i skolan. Illa. Men. Jag måste säga att jag mått riktigt dåligt idag. Det är väl så att man blir straffad för att man skippar skolan när man egentligen skulle gått dit. Men, vem fan bryr sig. Inte jag i alla fall, det är en sak som är jävligt säker.

Nu sitter jag här ute på åkern och tampas med ett trådlöst internet som inte riktigt gillar mig idag. Jag luktar bränd solariesvett. Äckligt. Mitt hår är fett och smutsigt. Man ser inte att jag gjorde slingor för en vecka sedan. Ännu äckligare. Jag har på mig ett par urtvättade, "svarta" joggingbyxor med tandkrämsfläckar. Okej, det var nog äckligast. Nu räcker det.

Imorgonbitti ska jag överträffa mig själv och gå upp tidigt. Jag ska duscha, ta på mig något fint, köra tidigt till skolan, sjunga i bilen, äta frukost, njuta, leva, vara snygg. Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng.

På tal om Melodifestivalen, och ESC. Jag skrev ju tidigare att jag ännu inte hade lyssnat sönder mina favoriter. Det kan jag säga att jag nu har gjort. Lite synd, men det är bara att vänta några timmar, sen går det bra att lyssna igen.
Det är ett riktigt, riktigt bra startfält i år. Blir verkligen tufft för Sverige, som jag ändå inte tror har en chans. Upptäckte nämligen till min förskräckelse att det är otroligt många pop-operalåtar som deltar. Inte bra för Sverige. Men. Som sagt. Jag tror det hade floppat även om Sverige hade den enda operalåten. Jag hoppas att jag har fel. Och fel hade jag förra året angående Sverige.

Nu är klockan mycket, men jag har i alla fall fått saker gjorda idag. Det känns skönt.

Här är tre favoriter i andra semi-finalen:







Gott snack, is all I have to say.
Dessutom. RÖKFRI 24 DAGAR!

Är det jag, torrbollen där i soffan?

Euforin håller i sig nätt och jämnt; det är underbart väder, ölen flödar och det mesta känns fint.
Dock känner jag av röksuget något enormt. Känner mig lite grå och trist för att vara ärlig. Precis som om jag har blivit lite förlegad, ointressant.
Kom att tänka på vem jag är utan cigaretterna. Är jag en ointressant människa? Är jag liksom mindre rolig att ha att göra med?

Frågan är om man förändras överhuvudtaget?

Var jag mer social tidigare? Uppfattade folk mig som roligare?

Tillbaka till livet

Idag är det tisdagen den 28 april, det är sådär lagom varmt ute och jag ligger och trycker i en alldeles för stor soffa i en charmerande del av Bjuv (tänka sig, det finns faktiskt sådana).
Vad händer i mitt liv förutom att jag ligger här och sväller? Jo, mina vänner, det händer faktiskt en hel del. Jag känner faktiskt att mitt liv är händelserikt, och jag är lycklig. Är det inte helt fantastiskt? Det är det.

First things first. I fredags begav jag mig till min favoritstad Kalmar. Syftet var att dels besöka min favoritfaster Susanne (har dock bara en, men jag är övertygad att om jag hade haft fler hade Susanne ändock varit min favorit), och dels att festa loss på Kalmars dansgolv. Med mig i bilen hade jag Veronica ("Vevve-Luring") och Gabriella ("Gabbe"), och överaskande nog också Claes ("Clösse") och Filip ("Elmo"). Veronica och Bella hade jag såklart planerat att ta med. Men att de två herrarna från min parallellklass följde med var faktiskt en lyckosam slump som grundade sig i en fråga från Claes:
"Vet du om man kan kolla avstånd på Eniro?" frågade han i fredags.
"Ja", sa jag. "Jag ska köra till Kalmar efter skolan."
Och det skulle tydligen Clösse och Elmo också göra. Eftersom det vore dumt att köra med två bilar tryckte vi in oss alla fem i min krockade tyska skönhet, och efter 2 timmar och 45 minuter nådde vi vår destination. Billigt och bra!
Med oss hade vi sex liter vin, en liter livets vatten och lite annat smått och gott (bland annat en engångskamera!). Det blev verkligen en helt underbar helg med mycket vin, otroligt god mat och en massa skratt. Veronica bröt till och med handen.
Lovar att scanna in och lägga upp bilderna från engångskameran sen!

För övrigt är mitt liv fyllt av projekt. Jag kallar dem livsprojekt, eller projekt för livet.
De tre största som alla pågår just nu är:
1. Rökstoppet. Jag är fortfarande rökfri! 16 dagar idag, utan att ha tagit ett enda bloss! Jag är faktiskt otroligt stolt över mig själv. Jag känner mig liksom duktig, och faktiskt också hälsosam. OCH RIK! Med enkel matematik kan man räkna ut att jag hittills har sparat 800 kronor, på lite mer än två veckor! Är det inte helt otroligt? Jag har faktiskt inte känt mig såhär rik på länge. Det var fyra dagar sen lönen kom, och trots att jag varit i Kalmar och spenderat en del har jag mycket kvar! Och jag har inte ens fått mitt studiebidrag än! Mycket trevligt med andra ord.
Jag har faktiskt börjat överge tanken om cigaretterna. Jag kan se mig själv utan att röka i framtiden. Jag har faktiskt till och med beslutat mig för att försöka att inte röka i Costa. Vi får se hur det går, men just nu är jag oerhört taggad att fortsätta att vara rökfri, och det tror jag är en enorm fördel för att verkligen kunna sluta för gott!
2. Viktnedgång. Sedan jag slutade röka har jag gått upp tre kilo. Det är inte okej. Jag kämpade faktiskt i två månader för att gå ner åtta kilo, och jag tänker inte låta rökstoppet hindra mig från att hålla vikten. Detta faktum, i kombination med att jag åker till Costa Brava om 18 dagar, har lett fram till beslutet om diet, och inte vilken diet som helst, utan den berömda Tobias-dieten! Tidigare bestod den av: 20 cigaretter om dagen, fem koppar grönt thé, en varma koppen och en fullkornsmacka. Nu har jag ju fått exkludera cigaretterna, men resten ska jag hålla. Det är inte hälsosamt eller kul, men för mig fungerar det verkligen, så jag kör stenhårt.
3. Slutat köra bil. Eller rättare sagt; slutat köra bil om det inte är absolut nödvändigt. Insikten om att min bil tar väldigt mycket av mina pengar och hämmar väldigt mycket motion har kommit till mig för inte så längesen. Tidigare brydde jag mig inte, och tankade glatt för 100 kronor om dagen. Men nu inser jag att det verkligen inte håller. Jag vill köpa annat än bensin för mina pengar, och dessutom är det ju underbart att cykla till affären eller gå till solariet (haha).

Är det inte helt sjukt? Jag tycker det. Det känns konstigt, lite sorgligt, men innerst inne jävligt rätt. Ute är den spenderande, illaluktande, bensinfanatiske Tobias, och inne är den fräscha, rika, nyttiga och helt jävla fantastiska Tobias! Jag gillar det skarpt! Nu gäller det bara att hålla min nya livsstil.

Ordet som sammanfattar det hela är nog spännande.

Jaha? Jaha!

Vilken helg! Vilken dag!

Kalmar var helt fantastiskt, som alltid. Mer om det senare.

Idag har jag varit duktig, och nu är äntligen projektrapporten klar!

Dessutom: Rökfri i 15 dagar!

Nu är jag trött, och ska plugga lite psykologi, så det får bli en ordentlig uppdatering imorgon.

Eld utan rök

Idag är det lördag. Igår var det fredag. I förrgår var det torsdag. Bra att jag berättade det va? Haha. Nej, det jag vill ha sagt med att det idag är lördag, är att jag är stolt över mig själv! Fortfarande inte ett enda bloss, trots att jag var ute både i torsdags och i fredags! Woho! Jag känner mig faktiskt glad, och lite lätt upprymd, och det tycker jag att jag kan få göra!

Nog sagt om rökningen.

Just nu sitter jag på jobb, och är lite allmänt halvseg. Igår var en kväll jag helst vill radera bort.
Ibland blir jag så otroligt trött på mig själv. Och på andra också, för den delen, men mest på mig själv.
Jag är en väldigt ostrukturerad person, utan förmågan att planera. Därför känner jag att jag nog borde ta tag i lite mer saker än bara rökningen. Jag borde rensa ut mer än nikotin och tjära - dåliga egenskaper till exempel. Jag borde verkligen upprätthålla det nya livet. Jag tror till och med att jag ska skriva en liten livslista på saker som ska förändras. Förändring sker ju genom handling!

Att förstå nikotinet

Nu vill jag bara gråta.
Jag kan inte sova.
Jag vill ta studenten.
Jag vill gå kvar på Campeon.
Jag vill ha pengar.
Jag vill inte må så här.

Jävla skit.

Vad var det här bra för?

PERSONLIGHETSKLYVNING. MANODEPRESSIV.

Kul. Tråkigt. Glad. Ledsen. Lätt. Svårt.

Förstår någon?
Vad håller jag på med?




Ps: Detta pågår just nu i mitt huvud. Det är så det känns när Suget kommer och hälsar på.
Även om detta jag precis skrivit bara är tomma ord betyder de väldigt mycket. Jag får nog förklara lite utförligare imorgon.

Öl på Hampan - utan cigg!

Tre dagar! Nu är de över, de berömda tre dagarna. Otroligt skönt.
Jag måste faktiskt säga att dagen varit ganska lugn. Det var lite kritiskt i morse, då jag hittade två lösa cigaretter i min väska. Men, jag slängde dem direkt. "Bra, Tobias!"

Måste bara berömma mig själv lite till innan jag ska sluta tjata om rökningen: idag drack jag alkohol för första gången utan att röka! Jag och Solveig drog oss ner till Hampan i eftermiddags och drack vars en öl. Inte ett enda bloss blev det. Kändes helt okej faktiskt. För första gången denna veckan (och ja, jag har tänkt väldigt mycket på just detta) kände jag att jag kanske kommer att kunna känna lycka igen. Och kanske till och med när jag festar. Kanske. Det är ju så att de som aldrig tagit ett bloss någonsin har kul när de är ute och festar. Då ska jag också kunna ha det! Punkt slut.

Vad händer annars då? Förutom mitt rökstopp orkar jag faktiskt inte tänka på så mycket annat. Det är aningens olyckligt då vi har en smärre våg av uppgifter i skolan som sköljer över oss och som jag måste färdigställa inom det närmsta. Måste. Jag gillar verkligen inte det ordet, haha. Hu, nej. Just nu vill jag bara stå på vårt studentflak, dricka Bollinger och blossa alldeles för många Camel.

Vän eller fiende?

Nu har jag inte rökt på två dagar. Det var längesen jag höll upp "så pass länge". Tror det var någon gång i höstas.
Gårdagen var som sagt hemsk, och det var förmiddagen idag också. Men efter lunch stillades faktiskt begäret - skönt! Dock har jag fått ett antal kommentarer som "börja rök igen!" och "sluta tramsa dig, så farligt är det väl inte?" idag. Då blir jag bara ännu argare. Jag tycker faktiskt att mina vänner ska göra allt för att peppa mig. Det är faktiskt jättetufft, det måste jag säga, med risk för att låta självömkande.
Men, men. Tåget tuffar på, och jag ska fan i mig stanna kvar.

Idag hade vi psykologi, som vi alltid har på tisdagar. Vi repeterade behaviorismen, inlärningspsykologin, och jag kunde faktiskt applicera lite av rökningen på det vi talade om. Framförallt det som handlade om belöning. Många tycker ju att cigaretter är något fint och positivt, som man "unnar sig". Men i själva verket är det allt annat än något positivt man berömmer sig själv med. Vem hade druckit upp ett glas med kära, kolmonoxid och aska helt frivilligt, till exempel? Och vem hade "unnat" ett barn en cigarett? Det är ju helt otänkbart.

Jag känner faktiskt att jag börja tycka lite illa om den där cigaretten. Jag börjar faktiskt inse att det kanske inte är min bästa vän, utan att det faktiskt är någon som tar mina pengar och förstör min hälsa. Det var ju också en av anledningarna till varför jag tog beslutet att sluta.
Att inse något sådant tycker jag är bra! Då har jag i alla fall kommit en bit på vägen!

Nu ska jag läsa lite i den andra boken jag har lånat om rökstopp. "Rökfri" heter den, och det är Annika Dopping som skrivit den. Verkar faktiskt bra.

Godnatt!

Lite mer "tycka-synd-om-sig-själv-skit"

Jag kan inte sova. Jag vill inte sova. Jag vill röka. Men det ska jag inte.
Här är några bilder jag tog igår, för att komma ihåg hur lycklig jag var sista dagen, rökandes.

Igår klockan 13.34. Hos Jonna.

Igår klockan 20.45. Utanför jobb.

Sista cigaretten! Inatt klockan 03.19. Hemma.

Coffee and Cigarettes

Är det såhär livet kommer vara?

Inatt, klockan 03.17 tände jag min sista cigg. Det känns förjävligt. Det är inte roligt över huvud taget. Jag vill inte skämta om det. Jag mår dåligt.
Samtidigt som jag verkligen ska kämpa för att klara av det här, känns det så himla onödigt. Varför ska jag sluta röka? Varför ska inte jag kunna få sitta och blossa som jag vill? Varför kan man inte få röka och leva?
Tyvärr är det inte så enkelt. När det kommer till rökning, kan man inte både ha kakan och äta den. Det är sorgligt, men det är lika bra att inse det.

Igår rökte jag två paket. 40 cigaretter. Haha, det är lite lustigt när man tänker efter. Varför är det alltid så att om man ska sluta med något, så ska man vara så jävlig man kan in i det sista? Det är likadant om man ska gå ner i vikt. Dagen innan man ska börja med "sitt nya liv" brukar man oftast stoppa i sig en pizza och massa godis.
Nu känner jag att jag kanske borde ha trappat ner lite istället för att ha blossat som en jävel in i det sista. Hela min kropp är fylld med nikotin och varje liten cell skriker efter mer.

Det som just nu dominerar i mitt huvud är sorg. Det känns sorgligt på något sätt. Trots att jag bara känt mina små vänner i två år, har de kommit att bli mina allra bästa vänner. Och nu har jag övergivit dem. Låter det sjukt? Ja, antagligen. Men det är så det känns.
Dessutom frågar jag mig om det är såhär livet kommer att vara i fortsättningen? Sorgfyllt. Ångestladdat. Tråkigt.

Många icke-rökare tror att det svåraste med att sluta är att man inte längre får hålla i ciggen: föra den mot munnen, röra den med läpparna, aska... Eller så tror de att det svåraste är att kämpa emot nikotinet.
Jag kan säga att det svåraste är att byta grupp. Jag menar, jag kan sticka eller tugga tuggummi istället för att hålla i en cigarett. Och nikotinbegäret går ju faktiskt över efter ett tag. Men att gå över från den schyssta, coola, roliga, sociala och häftiga rökgruppen till att vara en av de torra, trista, ordentliga, mesiga och tråkiga ickerökarna - det är det som är värst.
Dessutom blir det inte bättre av att nästintill alla mina vänner röker.

Ush. Jag mår bara sämre av att sitta här och beklaga mig.

Men jag ska klara det.

Nu är det dags

Mitt liv är ett bra liv. Jag trivs med mig själv, min tillvaro, mina vänner, min familj... Ja, allt, i princip. Det är underbart skönt. Det nya livet går fortfarande ganska bra - jag håller vikten och skolan går bra.
Så är det ju då bara en sak som stör min harmoniska rytm. Cigaretterna. Det är lika bra att inse: hur mycket jag än älskar mina cigaretter, och hur gott varje djupt halsbloss är, så är det inte bra för min kropp. Jag känner att jag har börjat få taskig hy, och jag känner mig trött mycket oftare. Och så luktar man fruktansvärt äckligt. Därför tänker jag nu sluta röka. MEN. Jag tänker bara göra det tillfälligt. Jag måste vara realistisk, eftersom vi åker till Costa Brava i mitten av maj, och sedan tar studenten. Detta vill jag inte uppleva utan cigaretterna, hur töntigt det än låter. Så nej, man kan inte säga att jag ska sluta röka nu, men jag ska definitivt ge beroendet en match. Om jag efter studenten väljer att fortsätta röka eller ej, det får vi se.

Såhär kommer det förhoppningsvis att gå till:
- Måndagen den 13 april slutar jag tvärt. Jag ska inte trappa ner, använda nikotinplåster eller liknande. Det jag kommer använda som hjälp är böcker.
- Jag kommer att vara rökfri till den 17 maj, då vi åker till Spanien.
- På morgonen den 13 juni kommer jag ta ett nytt beslut om huruvida jag kommer fortsätta röka eller ej.

Nu undrar någon kanske varför jag endast väljer att göra detta en månad. "Kör hela vägen!" tänker kanske nån. Men det är inte så enkelt. Man kan inte förstå en inbillad njutning, om man inte själv har satt sig i ett system där man är beroende av något man anser sig älska. För jag älskar mina cigaretter. Det gör också det hela svårare - jag vill nämligen inte sluta röka. Men samtidigt vill jag inte vara en slav under nikotinet. Jag vill kunna bruka cigaretter, inte missbruka. Det är en enorm skillnad mellan bruk och missbruk.

Önska mig lycka till!

Min hjälp.