Nu är det dags

Mitt liv är ett bra liv. Jag trivs med mig själv, min tillvaro, mina vänner, min familj... Ja, allt, i princip. Det är underbart skönt. Det nya livet går fortfarande ganska bra - jag håller vikten och skolan går bra.
Så är det ju då bara en sak som stör min harmoniska rytm. Cigaretterna. Det är lika bra att inse: hur mycket jag än älskar mina cigaretter, och hur gott varje djupt halsbloss är, så är det inte bra för min kropp. Jag känner att jag har börjat få taskig hy, och jag känner mig trött mycket oftare. Och så luktar man fruktansvärt äckligt. Därför tänker jag nu sluta röka. MEN. Jag tänker bara göra det tillfälligt. Jag måste vara realistisk, eftersom vi åker till Costa Brava i mitten av maj, och sedan tar studenten. Detta vill jag inte uppleva utan cigaretterna, hur töntigt det än låter. Så nej, man kan inte säga att jag ska sluta röka nu, men jag ska definitivt ge beroendet en match. Om jag efter studenten väljer att fortsätta röka eller ej, det får vi se.

Såhär kommer det förhoppningsvis att gå till:
- Måndagen den 13 april slutar jag tvärt. Jag ska inte trappa ner, använda nikotinplåster eller liknande. Det jag kommer använda som hjälp är böcker.
- Jag kommer att vara rökfri till den 17 maj, då vi åker till Spanien.
- På morgonen den 13 juni kommer jag ta ett nytt beslut om huruvida jag kommer fortsätta röka eller ej.

Nu undrar någon kanske varför jag endast väljer att göra detta en månad. "Kör hela vägen!" tänker kanske nån. Men det är inte så enkelt. Man kan inte förstå en inbillad njutning, om man inte själv har satt sig i ett system där man är beroende av något man anser sig älska. För jag älskar mina cigaretter. Det gör också det hela svårare - jag vill nämligen inte sluta röka. Men samtidigt vill jag inte vara en slav under nikotinet. Jag vill kunna bruka cigaretter, inte missbruka. Det är en enorm skillnad mellan bruk och missbruk.

Önska mig lycka till!

Min hjälp.