Jag har kommit fram till att jag är understimulerad. Jag tänker för mycket. Analyserar, lägger mig i, drygar mig.... Jag suger inte bara på att vara bakfull och ensam. Nej, jag suger på att bara vara ensam också. Dags att göra nåt åt det. Därför tar jag nu en paus från omvärlden. Inget Facebook för min del på ett tag. Jag måste sluta leva för andra och börja leva för mig själv istället. Lättare sagt än gjort i guess.

Denna dag har varit en hemsk dag. Jag suger på att vara bakfull och ensam.

Ullared - ännu en gång

Imorgon blir det för tredje gången i mitt liv jag åker till alla groteska människors Mekka: Ullared. Ni som har fördomar gentemot denna lilla ort i de Halländska skogarna: ni har rätt! Det är nästan värt att åka till Ullared för att bara titta på alla märkliga människor, och samtidigt förundras över hur så mycket whitetrashfolk kan samlas på ett och samma ställe. MEN, med stora bokstäver, så måste jag erkänna att jag älskar Ullared. Fin shopping för nästan inga pengar.

Får väl se hur det ser ut i plånboken imorgon...

I wonder as I wander

När jag nyss var ute och rökte, stod jag alldeles ensam. Plötsligt såg jag en gammal man som gick förbi. Jag anlade min suraste min och var beredd på att inte hälsa. Så plötsligt sa han "God afton!". Jag hälsade tafatt "Hej hej!". Men det gjorde min dag. Världen är inte en så dålig plats.

"Livets mening är inte den synliga blomman, utan dess osynliga rot."

Dåraktiga tankar, det är vad man får ibland

Nu ska jag snart lägga mig i en skön och sval säng, läsa vidare på min underbara bok och försöka somna lite tidigare än vanligt. Idag har det som sagt varit en aktiv dag, och den blev inte mindre händelserik för att jag gjorde en riktig kraftansträngning för en stund sedan. Jag var nämligen ute och sprang! Believe it or not, men så är det. Det var helt otroligt skönt. Kände min kropp som jag inte gjort på länge. Jag ska verkligen göra allt som står i min makt för att försöka göra detta till en bestående vana. Det gäller bara att ge sig fan på att man klarar det. NICE.

Syre på färden.

T som i "tisdag", eller kanske som i "tatuering"..?

Dagen började hurtigt, minst sagt. Två och en halv timme i skogen med hunden. Skönt.

Sen blev det en sväng till Ängelholm med Jenny för att boka en tid för en tatuering! Dock höll stället på att renoveras, så vi ska köra dit igen nästa vecka för att få en tid. DET SKA BLI NICE ATT GÖRA DETTA TILLSAMMANS MIN VÄN!

Bilder från i lördags.

I'm bad

Jag skrattar. Jag frossar. Jag njuter.

Jag slutar aldrig förundras över hur svag jag är som människa. Jag är dålig.

(Varför låter det sistnämnda så mycket bättre på engelska?)

Over and out

Nu har jag totalt säckat ihop på sängen efter en god och vällagad middag.
Om jag ska summera veckan kan jag säga att den varit hektisk, nyttig och jävligt rolig. Hoppas på en liknande nästkommande...

En söndag utan ångest och huvudvärk

Idag är det en väldigt speciell söndag. Jag:
- vaknade utan huvudvärk,
- behövde inte ta en TREO,
- vaknade utan ångest,
- behövde inte skicka 46 be-om-ursäkt-sms.

Detta gör att jag känner mig riktigt levande en dag som denna - fri från synd och bakfylla!
Gårdagen var nämligen genuint rolig, utan otrevliga konsekvenser. Jag var berusad, men inte full. Jag dansade på borden, men jag trillade inte. Jag pratade och skrattade, men jag bråkade inte. Jag tog tåget hem, och inte taxi. Med andra ord är jag helnöjd!

Resten av dagen ska spenderas på soffan med en bra bok. That's nice.

Saturday crazy wine night

Äntligen lördag. Äntligen vin. Jag känner mig som ett helgon som inte druckit på år, men det ska vi ändra på ikväll. Vad som exakt händer har jag inte en aning om, men det blir säkert bra.
Kanske blir det Helsingör, kanske Helsingborg, kanske någonannanstans. Ingen vet!

Säger som random fjortis på skolan: "Cha cha!"

"Helgen" får vänta till morgondagen

Ikväll blev det barnpassning i Ängelholm istället. Fick en femhundring istället för att göra av med en. (Ganska smart egentligen.)

Festen får vänta tills imorgon! Då blir det inte lugnt...



Peppar morgondagens utgång med en riktigt fierce låt! (Tack Jensan!)

Fredag i ett lärarrum

Sitter och dricker kaffe, läser bloggar... Håller ett litet öga på mina små nior som sitter i datorsalen intill. Teaching är inte bara the new cocaine, det är avslappnande också!

Just det!

Imorgon är det fredag... Hoho.

Trött som en sliten fisse

HUR KAN MAN MISSA DET ENDA TV-PROGRAM MAN VILL SE PÅ HELA VECKAN?
Kan erkänna att jag är aningen irriterad. Får väl spela in Hype istället.

Annars är jag mest trött. Lite halvsliten. Men nöjd över mig själv. Det är helt enkelt en skön känsla.

Teaching is the new cocaine

Då var första dagen avklarad.
Kan konstatera att det varit lite halvspännande att arbeta på en grundskola faktiskt. Är helt slut i hela kroppen, men på ett skönt sätt. På ett nyttigt sätt. Idag har jag uträttat något.

Imorgon blir det ännu mer franskalektioner... Det är nice!

I'm becoming fierce. Det tyckte till och med Vogue.

Photoshop är fina grejer.

This is a fierce party

Idag var jag och Charlotte på vår gamla skola i Bjuv, vilket var mycket trevligt. Passade på att erbjuda min tjänster som vikarie, and guess what? Ska hoppa in redan imorgon på tre franskalektioner! Ska faktiskt bli skitkul, dels eftersom man nu får lite rutin i vardagen, men också för att man får göra nåt lite nytt.

Annars? Tja, lite skumpa hade inte suttit fel, eller?

I'm nothing but a desperate housewife

Hej! Det är jag som är Tobias, eller Bree som jag numera kallas.
Denna dag har endast gått åt till hushållsarbete. Outfit: joggingbyxor och för stor svart t-shirt. Nice.
Det har blivit sorterande, tvättande, torktumlande, bäddande, dammande, torkande, möblerande och annat som jag inte kan sätta ord på. Städning är ett kapitel för sig.

Jag känner mig uppriktigt sagt nöjd med mig själv, efter att för första gången på några dagar verkligen åtstadkommit något nyttigt. Dock känner jag mig lite halvtråkig när jag under kvällen kollat genom lite bloggar jag läser. Mina vänner lever pulserande student- och/eller festliv i allt från Kalmar och Köpenhamn till London och Beijing. Jag känner mig alltså som sagt lite halvtråkig när jag sitter här i min källare i Bjuv, iklädd joggingbyxor.

Tänkte avsluta denna vecka med ett sista YouTubeklipp med Katie Melua. Imorgon börjar en ny vecka, och då är det slut med myset som försoffat mitt sinne de senaste veckorna. Nästa vecka ska bli FIERCE! Jag snackar skumpa, dyra cigaretter, madonnainspirerad pilatesträning, jogging med musik från Bring it on, solariebränna, festvimmel... Nej, skämt och sido. Eller, jo, lite så.

Puss på dig Katie

Många fetischer just nu...

Det blev Statoil och några extra cancerpinnar. Gott och avslappnande. Nu har jag Katie Melua på högsta volym på stereon och sitter med mitt vattenglas i högsta hugg - ikväll är det bara jag.



Hur kan man inte älska denna kvinna?

How can I think I'm standin strong,
Yet feel the air beneath my feet?
How can happiness feel so wrong?
How can misery feel so sweet?
How can you let me watch you sleep,
Then break my dreams the way you do?
How can I have got in so deep?
Why did I fall in love with you?

Barcelonafetisch

Har spenderat mycket av den senaste tiden med att tänka på en utav mina favoritstäder här i världen - Barcelona. Ser filmer, läser böcker, tänker tillbaka på resor... Det är en underbar stad.

Dock cirkulerar andra tankar i mitt huvud just nu. Exempelvis: "Ska jag, eller ska jag inte gå till Statoil och handla fler cigaretter?" Deep shit...

Film och återhämtning

Nu ska jag se en av mina favoritfilmer, ta en cigg eller två och bara njuta av min helt meningslösa lördag.

Jag håller fortfarande på att dö av skratt när jag ser den fejkade Britney-videon. Borde kanske skaffa mig lite bättre humor?

När man är bakis skrattar man åt det mesta...

...men det här är helt seriöst så jävla kul.

Efter att nyss kommit hem och krupit ner i sängen konstaterar jag att livet inte är så tokigt ändå. En trerätters i stan, lite framtidstro och en stjärnklar himmel på vägen hem är allt som behövs.

Merci, S.

Comme si la terre penchait.

Turningpoint approaching

En helg i Kalmar, fina vänner och lite själsligt lugn gör underverk.

Tillbaka till livet

Det finns inget som piggar upp som Ace of Base.

Ett bokförlag hade nog varit på sin plats

Filar på två nya romaner som kommer att ges ut inom kort:

- "Tobias Vestergren - En studie i mänskligt förfall"
- "Tobias Vestergren - Ett liv i gråskala"

Det är vid tillfällen som dessa man känner meningslöshetens innersta väsen

Det kvittar hur mycket man har planerat eller hur tidigt man stiger upp på morgonen. Har man inget arbete att gå till, har man inget arbete att gå till. Det är det bistra sanningen.

Klockan är nu tolv. Jag har redan gjort vad som kan göras här hemma. Det är för vått i trädgården för att sätta igång med sysslorna där. Och vännerna träffar jag inte förrän ikväll. Så nu är frågan: vad ska man hitta på? Kreativiteten finns inte där alltid i bakfickan, redo att bli framplockad.

Tips? Förslag? Kommentarer?

Hösten och det nya livet

Det är dags att aktivera sig lite, såhär på hösten. Loppis, auktioner, tennis, trädgårsarbete och läsning är det som fördriver min tid denna vecka. Det är så skönt. Rekreation, kan man säga.

Lite Facebook, Damien Rice på Spotify och grönt te är skönt som avkoppling också.

Nya livet går bra, riktigt bra. Mer ikväll.

As if anyone would give a fuck

Som sagt har jag varit ganska upptagen med FN-rollspelet på Nicolaiskolan som kulminerade förra veckan. Det var hårt och tidskrävande, men i slutändan värt varenda spenderad minut. Jag, Robin och Emma kände oss sjukt stolta i fredags, och jag måste erkänna att jag fortfarande känner mig lite barnsligt förtjust över min delaktighet i det hela.

I fredags samlades vi för att fira projektet, och avslutade det hela med några öl. Fruktansvärt gott och välförtjänt!

Festandet fortsatte på lördagen då Vännen hade sin 18-årsmiddag hemma hos sig. Det var vänner, släkt, tårta och hela köret, och sammanfattningsvis kunde vi alla konstatera att det var mycket trevligt! (Vännen fyllde år igår, så grattis till henne!)

Igår var det som bekant söndag, och det medförde som vanligt stora tankar och känslor. (Jag är född med grym söndagsångest.) Mest tänkte jag nog på mig själv och min fläskiga uppenbarelse medan jag satt och tryckte i mig choklad och öl. Så plötsligt bestämde jag mig: Nu får det vara nog! Nu är det slut på min ohälsosamma livsstil! Därför, mina damer och herrar, beslutade jag mig för att ännu en gång prova på...

...DET NYA LIVET!

Tro det eller ej! Men (som jag sagt så många gånger förut) "denna gången är det annorlunda"!
Nu har jag skrivit ett fint papper där jag satt upp klara regler för "det nya livet". På så sätt tror jag det kommer att bli lättare att hålla sig hälsosam.
Idag vägde jag in mig, och ett tydligt mål var jag snabb med att konstatera: Jag måste gå ner tio kilo. Punkt. Har aldrig varit så här fet. På riktigt.

Nu ska jag snart köra en sväng med min lilla bil (som pappa försedde med cd-stereo tidigare idag) in till stan. Tjohopp!

Så var det måndag igen...

Förra veckan var ett enda virrvarr av FN-rollspel, hets och öl. Men jag lever.
Uppdateringen suger för tillfället. Orsaken? Min nätadapter till datorn har gått sönder. Trist.

Sparar redogörelsen om mitt liv till senare.

Är det söndag? Eller måndag? Kanske tisdag?

Avsaknaden av arbete på Nicolaiskolan idag har fått mig att tro att det är söndag. Men så är ju som de flesta vet inte fallet.
Denna helg har gått i slapphetens, höstens och mysets tecken: jag har betat av två filmer, en bok och ett kilo godis, vilket man faktiskt får unna sig då och då.

Imorgon och resten av veckan är det bara jobb som gäller - åtta till fyra är melodin.
Det är lite skönt att fredagen är sista dagen i det projekt jag är involverad i, men det känns lite trist samtidigt, eftersom så fort man har en sysselsättning i vardagen så känner man sig så mycket mer full av liv och mening. Jag får helt enkelt hitta något annat att göra.

Nästa vecka blir det kanske Paris. Kanske. Förhoppningsvis. Men inget är säkert än.
Nu: lite läsning och sedan sömn för att ladda batterierna.

Jag vet inte vad som hände häromdagen, men på något sätt har Darin lagt beslag på min hjärna. Nog bäst jag stänger av datorn nu.

USA är det största jävla fittlandet som finns

http://www.imdb.com/title/tt0924129/

(Säger jag efter att ha sett en amerikansk film, men whatever.)

Trött snubbe i ny bil

Nu ligger jag äntligen här i min säng med min dator och bara slöar. Det var längesen sist, eftersom hela helgen varit lite småstressig.
I fredags var jag och Jenny på Tivoli, vilket var första gången på ett halvår för min del. Och om jag gissar rätt lär jag inte visa mig där under nästa halvår heller. Tivoli är helt enkelt inte min grej. Jag känner mig inte bekväm där (om jag inte är så full så jag inte kan stå upp, vilket säger en hel del).

Gårdagen spenderades med massa godis, en bra film och gott sällskap. Hm... "vila" tänker ni. Men så är inte fallet, eftersom jag under kvällen både lämnade och hämtade mamma och moster i Lund. Lite drygt alltså.

Helgen har dock inte varit helt värdelös. Hur kan då detta komma sig? Jo! Jag och min käre far har införskaffat en ny bil åt mig! Eller ja, ny och ny, den har några år på nacken. Igår körde vi och hämtade en liten Ford Fiesta (svart och fin), så nu kör jag omkring i princip gratis eftersom min lilla bil knappt konsumerar någon bensin.

Ni finner mig alltså hädanefter i en sådan här liten svart fara.

Well, that's about all, folks...

Dekadensens dygn är över.

Ikväll har jag dels varit i Ängelholm och dels i min källare. Har faktiskt fått mycket gjort: rummen är nästan städade, tvätten är nästan tvättad och toaletten är nästan ren. Imorgon lär det vara färdigt. Nu ska jag lägga mig. Läsa. Slappna av. Återvända till livet.

Imorgon väntar Nicolaiskolan och resolutionsworkshop.

Men först, ett låttips...




...och några visdomsord från Dolly P:

You better stop whining, pining
Get your dreams in line
And then just shine, design, refine
Until they come true
And you better get to livin'.

Your life's a wreck, your house is mess
And your wardrobe way outdated
All your plans just keep on falling through
Overweight and under paid, under appreciated
I'm no guru, but I'll tell you
This I know is true:

You better get to livin'.

Vännen Vensson talar ut som sina sexuella erfarenheter

Det är tur att man har vänner som Josefine "Vännen" Svensson ibland.
Nu när det är jag och dekadensen tittar jag på följande video för att bli på bättre humör:




http://the-little-f-word.blogspot.com - "Vännen talar ut"

När självbevarelsedriften tryter dansar dekadensen på Tobias axlar

Nu får det vara nog. Vad har jag gjort mot mig själv? Jag har kommit på mig själv med att bli en enstöring, någon som bara lever för det allra minsta och som inte eftersträvar mänsklig kontakt. Visst har jag alltid nöjt mig med de små tingen i min vardag, och inte alltid känt ett behov av att vara på topp, men det finns en gräns, och jag är rädd för att jag nyss passerade den. Med råge.

Dekadens är dagens ord. Dekadens är det jag förknippar min existens med. Det är dekadensen som tagit över min vardag.

Jag känner att jag behöver något som det här:















Med andra ord en rejäl retouch; både för mitt inre och mitt yttre. Det är helt otroligt vad snabbt det går att förfalla om man inte bryr sig om sitt yttre. Det sätter sig direkt på rutinen och vardagen, eftersom utsidan oavsett vad man säger alltid är andra människors bedömningsgrund.
Vad jag är i behov av är en uppfräschning, helt enkelt, utan över- eller underdrifter.

Rannsakande litteratur i höstmörkret

Läste alldeles nyss ut "Gräset sjunger" av Doris Lessing. Det är en bok som verkligen beskriver och porträtterar rasfrågan i södra Afrika under den brittiska kolonialtiden. Boken behandlar även mänskligt förfall, som kanske inte låter så roligt att läsa om. Men Lessing lyckas göra detta ämne intressant. "Gräset sjunger" är en bok som har berört mig inte bara psykiskt, utan även fysiskt. Kanske handlar det om att jag själv känner att jag håller på att förändras och förfalla?

Lessing belönades ju med Nobelpriset i litteratur för två år sedan. Det får mig att tänka på fredagens händelse som jag helt glömt bort: Obama fick ju Nobels fredspris! Har som sagt inte reflekterat över det alls i helgen. Vet inte riktigt vad jag ska tycka även om jag är en stark Obama-anhängare. Det är väl lite tramsigt, lite ogenomtänkt och lite förhastat. Men å andra sidan tycker jag också att det är spännande, i rätt riktning och framförallt hoppfullt. Det är bra att omvärlden ger Obama sitt stöd - det behövs! Något som dock hamnar i fokus är pressen den amerikanske presidenten nu utsätts för i ännu stärre omfattning än tidigare. Jag hade inte velat vara i Barack Obamas skor.

Nu är det snart läggdags - imorgon väntar Nicolaiskolans FN-elever. Suck. Om jag själv hade fått bestämma hade jag gärna hoppat över och istället ägnat morgondagen åt absolut ingenting. Det säger nog en del om hur försoffad jag blivit. Innerst inne vet jag att det är bra att jag sätts i arbete imorgon; det håller inte att spendera dygnets vakna timmar (vilka för övrigt är få) med att glo på tv, surfa och läsa. Jag måste ut och visa mig bland folk och känna mig lite behövd. Det är viktigt.

Innan jag somnar ska jag börja på en ny bok - "Rivalerna" av Jeffrey Archer. Känner att jag behöver lite lättare litteratur efter Lessings mastodontroman. Dessutom gillar jag Archer. Läste hans "Precis på öret" för ett par veckor sedan, och den boken gillade jag väldigt mycket.
Slutpratat om böcker och elende - godnatt!

Just det! Nu är det jag och Linda Skugge...

Någon mer än jag som kommer ihåg bloggbråket mellan Linda Skugge och Björn Ranelid för några år sedan? Guess what - nu spelar jag i samma liga!

Inlägget om Anna Anka upprörde tydligen mer än jag trodde. Tråkigt? Onödigt? Roligt? Jag vet inte. Lite av alla tre skulle jag tro...

Vilken helg, vilken helg...

...skriver jag, utan att den ens är över! Det är ju bara lördag, men jag måste säga att det känns som söndag.

Igår var jag och Jenny i Helsingör för en jobbintervju (observera - en jobbintervju). Dock lyckades vi nästla oss in båda två för vars ett samtal. Och det kändes faktiskt som om vi verkade intressanta för den danske snubben som frågade ut oss. Vem vet? Kanske ser ni mig och Jenny dela ut post i Danmark framöver..?

Igårkväll blev det lite vin hemma hos mig. Inget märkvärdigt egentligen, men en kväll som innehåller alkohol och underliggande konflikter brukar inte sluta så värst bra. Och igår var inget undantag. Men, förhoppningsvis har jag tagit mig ur den väldigt dumma situationen jag försatte mig i. Jag kan enkelt säga att de telefonsamtal jag haft idag varit otroligt givande, och framförallt välbehövliga. Jag hoppas på det bästa och fortsatta tider av sjuka upptåg, djupa samtal och alldeles för många cigaretter...

Min kväll har dels spenderats med fotbollen, men också med min nya dvd-box. Oh, yes, Falcon Crest äger. Och om jag känner mig själv lär jag inte sluta titta imorgon förrän jag sett alla de 15 timmar boxen innehåller...

Sämre än djur

Islam, hederskulturer, HBT-frågor, idioter och våld är saker som kan göra mig fruktansvärt förbannad. Tittar just nu på Dokument inifrån på tvåan. Visar en dokumentär som heter "Sämre än djur". Helt sjukt.

http://svt.se/2.102376/1.1690825/samre_an_djur_-_i_familjens_vald?lid=puff_1714192&lpos=lasMer

Hur svårt kan det vara att bara skärpa sig?

Det är sjukt hur meningslös man känner sig när man bara går hemma.
I mitt liv existerar inget som heter självdisciplin.

Google inspirerar

Göran Hägglund - Europas mest meningslösa och puckade politiker

Efter att ha sett kvällens Babel och lyssnat till debatten "om det är ful att vara folklig" blir jag bara arg. Arg på Göran Hägglund och hans fittiga ARTIKEL på DN debatt.

Nostalgitrippen är total

På YouTube hittade jag öppningsscenen till första säsongen... Åh. Jag längtar.
Nu ska jag börja mumla mantrat "jag kan sova, jag kan sova, jag kan sova...".

Såhär kan man lösa sina problem en tisdagsnatt

Nu har jag gjort någonting åt min tristess. Nu kan jag säga farväl åt meningslös tid och onödig ångest. Nu kan jag fylla mina dagar med något vettigt!

Eller nja, inte riktigt... Men jag har äntligen gjort slag i saken att köpa DVD-boxen med första säsongen av Falcon Crest.

Enligt mig är Falcon Crest en av historiens mest klockrena och välspelade såpor - alltså inte att jämföra med det skit som idag sänds på TV.

Nu ska jag sova, på riktigt.

Statlig kultur räddar

Denna dag har varit den mest meningslösa på väldigt väldigt länge. Jag har inte gjort ett piss, bara gått runt med flottigt hår och urtvättade pumashorts. Det är sjukt hur onödig ens existens verkar när man inte åtar sig något.
Passande nog åt jag frukost just när Rebecca Vinterbarn Elgs krönika lästes upp i P3. Veckans ämne: vad Rebecca gör hemma när ingen ser. Jag kände mig väldigt träffad: "En bra dag strosar jag omkring i skitiga strumpor och tovigt hår", "jag tvättar händerna efter att jag har bajsat, men utan att använda tvål", "jag sitter kvar i den vanliga soffan när jag ska klippa mina tånaglar och stunden efter somnar jag till på kudden och saglar", "jag tänker inte ett skit på hur vi ska kirra världsfreden", "jag unnar mig att vara en äcklig människa", "den riktiga människan får bara plats när ingen annan ser"... Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: kan man annat än att älska denna människa?

Denna dag räddades dock för en stund sedan av Kobra. Jag älskar Kobra. Jag hade kunnat ersätta alla andra tv-program med Kobra. Jag älskar till och med namnet "Kobra". Ja, jag älskar Kobra.

Imorgon ska jag göra allt som står i min makt för att se till så att min onsdag blir tvärtemot denna veckas tisdag. Jag ska för det första visa mig ute bland folk. Jag ska duscha och fräscha upp mig. Jag ska känna mig meningsfull - det är mitt primära mål.

Fortfarande inte upptäckt Rebecca Vinterbarn Elg? Hitta en ny inspirationskälla:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=3130&Artikel=2007355
Tittar du fortfarande på Idol? Hitta något att titta på av betydelse:
http://svt.se/2.104367/kobra

Från den kommunala skolapparaten till whitetrashfolkets Mekka

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det har varit en hektisk dag. Steg upp strax innan sju imorse för att bege mig in till Helsingborg för att gästföreläsa på "Skolstaden Nicolai" som det numera kallas. Det var en upplevelse. Ännu en gång slog det mig hur trögflytande och gammaldags den kommunala gymnasieskolan i Helsinborg är - det finns ingen flexibilitet what so ever! Lärarna glider omkring med sina kaffemuggar och eleverna lär sig inte att tänka själva. Och framförallt finns det ingen internkommunikation. Skrämmande, men framförallt trist för alla inblandade parter.

Det var jag och Robin som höll i två lektioner i lika många klasser. I en utav dem gick inte mindre än 28 elever med invandrarbakgrund (av 31). Så till er campeoniter - nu får ni en liten förklaring till varför vår skola har minimal mångfald! Det var väldigt annorlunda - häftigt och sorgligt på samma gång. Det kändes som ett starkt bevis på att den svenska integrationspolitiken inte har fungerat.

Föreläsningarna gick dock bra, och både jag och Robin kände att vi har fångat elevernas motivation.

Vid lunchtid begav jag mig upp till Jensan, och efter att vi lyckats locka med oss Råvik och Vännen bestämde vi oss för att köra upp till inget mindre än ULLARED! Att komma dit är alltid en upplevelse (andra gången för mig). Snacka om att stället är ett Mekka för de människor som ofta omtalas som "white trash". Barn- och kundvagnar överallt, en intern överfull camping, pensionärer med onödiga kryckor, tomma Level-paket slängda på gatan... Det är så det är. Dock finns det inget som slår Ullared när det gäller budgetshopping.

När vi till slut gick ut ifrån huvudattraktionen GeKås klockan halv sex fanns det följande i min gula påse:

- Ett flätat läderskärp: 39.95

- Ett underställ: 69.95

- Ett par vantar: 39.95

- En halsduk: 49.95

- En plånbok: 39.95

- Två engångskameror: 29.95 styck

- Två paket plåster: 4.95 styck

- Ett paket rakhyvlar: 3.95

Inte så värst mycket med andra ord, men riktiga fynd!

När jag kom hem väntade en underbar middag med min kära familj för att fira mammas 42: a födelsedag. Mysigt!

Och nu är det sömn.

Budget-Mekka.

Är det nödvändigt att knarka i sociala sammanhang?

Nyss hemkommen efter kvällens socialiserande kan jag inte förhindra mig själv från att fråga: sedan när blev knark en del av vårt umgänge?
Ikväll var jag på en jättetrevlig middag där de flesta hade roligt, dansade och pratade med varandra. Men ändock måste vissa ta fram en joint och röka på bakom huset. Min enda fråga är "varför?". Kan folk inte ha roligt utan att ta till "det där extra"? Är de osäkra på sig själva, eller har det kommit så långt att knark är så pass accepterat att ingen reagerar?

Jag står upp för mig själv. Knark är bajs. Punkt.

Är det kylan som förblindar våra sinnen?

När jag nyss gick genom ett höstkallt Bjuv efter att ha varit ute i Helsingborgs festvimmel fick jag mig en tankeställare: Sedan när blev det vedertaget okej att vara allmänt aggressiv och pinsam? Det har på senare tid stört mig allt mer att människor uppträder alldeles för berusade för sitt eget bästa. Jag är så trött på att hela tiden komma på mig själv med att vara på min vakt, eftersom man inte känner sig säker bland sina medmänniskor. Varför är vi svenskar sådana? Varför kan vi inte hantera alkohol på ett moget och trevligt sätt? Varför har det blivit standard att man så fort man dricker bli besvärlig och allmänt dryg? Jag önskar att vi kunde vara mer kontinentala och mogna när det gäller vårt drickande. Man kan ju undra varför det är som det är... Är det kylan? Eller kanske vår tradition av hembränt och vikingatänkande? Jag blir hur som helst trött. Så trött.

Jag säger inte att vi ska spola kröken, men kanske vara lite försiktiga med glöden...

När fan ska det sluta?

Läste igenom mina bevakade bloggar, och fann till min förtvivlan att en stor majoritet sympatiserar med Anna Anka.

Jag var helt seriöst tvungen att paniklyssna på en av P1:s podcaster för att på mycket kort tid insupa förstånd och på samma gång plussa på kulturkontot.

Fittigt: http://www.tv3.se
Verkligt: http://www.sr.se

Anna Anka for president?

Jag är bara tvungen att spy lite galla innan jag drar mig ner mot duschen. Blir fruktansvärt upprörd när jag får en gruppinbjudan på Facebook av oviktig person. "ANNA ANKA FOR PRESIDENT" heter gruppen. Det är inte okej. Det är inte kul. Det är puckat, äckligt och osmart. Utan sina ideal har man ingenting. Ni puckade, plastiga och "spexiga" personer som ligger bakom detta - skärp er!

Man måste stå upp för verkligheten känns det som.

.

I slutändan lär det väl vara jag och Nalin Pekgul som står där och fortfarande tror att Sverige någon gång kommer att bli jämställt.

Bristen på arbete skapar nya möjligheter

God förmiddag!

Här sitter jag lite snabbt för att fördriva lite tid. Steg upp klockan åtta i morse för att äta frukost med Charlotte. Efter intag av goda bullar från Bjuvs Konditori gick vi ut med Ebba, och det visade sig bli ett riktigt träningspass. Var väl ute i en och en halv timme i alla fall. Skönt! Det är sådant här som gör att livet känns meningsfullt trots att man egentligen bara är en stor pormask för svenska staten.

Saken är faktiskt den, att sedan jag sade upp mig i fredags känner jag att mitt liv tagit en ny riktning - jag har börjat leva igen! Har haft fullt upp hela veckan, och även helgens schema är späckat. Jag gillar det - äntligen har man tid och ork för att göra sådant man vill!

Igår hade jag, Emma och Robin möte med lärarrepresentanter från Nicolaiskolan. Det hela kändes mest som en parodi man bekraktade på behörigt avstånd. Enkelt uttryckt kan man säga att den svenska kommunala skolan har stora problem, om det går för sig att förutsätta att det ser likadant ut i resten av landet. Planering, flexibilitet, nytänkande och kommunikation är ord som inte existerar. Mer om detta senare eventuellt, men milt uttryckt kan jag säga att vi alla kände oss aningen illamående när vi lämnade Nicolaiskolan.

Nu måste jag hoppa i duschen, för nu väntar lunch på Liljegatan.

Godmorgon!

Godmorgon Bjuv, Sweden! Här sitter jag på min andra arbetslösa dag och diggar på min senaste iPod-etta. Till min stora förvåning steg jag upp klockan nio idag för att duscha, äta frukost, lyssna på P4 och läsa tidningen. Jag har även hunnit med att skriva in mig på Arbetsförmedlingen och uppdatera det nya FN-projektet jag, Robin och Emma är i full gång med att planera.
Nu blir det till att klä på sig och dra sig in till stan för träff med Jensan.

Arbetslös och tillbaka på bloggen?

Jag sa upp mig i fredags. Jag är arbetslös. Jag vill börja blogga igen.

Man måste börja någonstans. Jag vill inte förklara mig. Jag vill inte behöva komma med massa etiketter och strukturer - allt jag vill är att använda min blogg när jag känner för det. Det kanske blir en gång i månaden eller fem gånger om dagen. Vet inte om det kommer att uteslutande handla om mig, eller om politik, eller om mat, eller om... Jag vill inte begränsa mig. Jag vill inte ha något tema.

Man måste börja någonstans.

Övertrött, överanalytisk, överproducerande, överintellektuell och överdriven konversation

Robin Wikström
Nattens småbarn dansar över skolgården - ett hopprep i fjärran. Själen dör aldrig, den bara uthärdar livets stjärnklara dysterhet.

Tobias Clyde Eke Vestergren

en skenbar kvasianalytisk fysikelev står och modifierar spackel i ett övergivet bygghus. tystnad! skrammel! clair wikholm! ett rött ljus tar form som ett binärt prefix. en fiktiv verklighet.

Robin Wikström

Varför dör solen varje natt, för att på morgonen gallopera tillbaka till verkligheten, eller surrealiteten, likt en erigerad (lucka). Eller en lucka i sängkammaren. Ett crescendo av lust dyker upp från en formsvacka! Ättika. Det luktar som om våren har flytt. När blomstrar väl kulturen, om inte i ett känslosvall.

Tobias Clyde Eke Vestergren

Det svallar i hallen. En förfalskad Mona Lisa hänger på sned. En turk går in i bastun. Värmen tär på verklighetens strukturer i dess bisarra fiktivitet. En fiktiv fickkniv uppenbarar sig på de försummade själarnas strand. Ett barn drunknar.

Robin Wikström

Och där bjöd Tobias Eke Vestergren och Robin Vikström på utdrag ur Björn Ranelids nya bok "Själen bliR aldRig alkoholist - inte jag helleR"

Tobias Clyde Eke Vestergren

Björn, Robin och jag föreläser imorgon (torsdag) på Ica Maxi i Hyllinge. Inga autografer kommer att utdelas på grund av upphovsrättsliga tvister författarens personligheter emellan.

Robin Wikström

Lars Winnerbäck deltar också, såvida han är nykter nog till att uppträda publikt. Björn Ranelid kommenterar: "Hans själ äR blott en saga. Jag beRättaR sagan. Sagan äR en midsommaRnattsdröm"

Tobias Clyde Eke Vestergren

efteråt inbjuder vi till diskussion om kärleken på familias parkering. åskådare tilldelas brylkräm och LSD.

Robin Wikström

Lisa Ekdahl ställer in på grund av skrivkramp. Kramp i skrivandet. Eller ett skrivande i kramp. Hon vet inte själv, men vem vet? Inte du? Inte jag?

Tobias Clyde Eke Vestergren

det är inte många som vet. vetandet är reserverat. reserverna tar slut, ångest dominerar den sinnrika verkligheten. verklig är de döda barnens strand. sanden flyger i små virvlar likt kokain i påarp. ett finger bryts i mörkret. suzanne reuter och ulla skoog åker på turné. clair wikholm återupplever en renässans.

Robin Wikström

Vik vid holm. Stockholm - avgrunden för avdankade gamla Dramaten-aktörer som tröttnat på replikskifte. Ett skifte, mångskifte. Eller gifte. Månggifte. Kultur strömmar genom vårt land, till tonerna av SD som på framfart dansar till opinionsmätningar från Gallup. Propaganda från alla sidor, ett hav av åsikter som aldrig tar slut. Mitt på sitter jag och fiskar val, i en paradox mellan verklighet och Anna Book.

Tobias Clyde Eke Vestergren

anna book dansar i natten. över en silver... Läs meräng likt en mexikan lidandes av dvärgväxt. anna byter takt. vindarna vänder. gudrun schyman sitter på ett laminatgolv i kulturkollektivet batikblomman. blommig är verkligheten. h1n1 skrivs på samhällets väggar likt brännpennan skrev våra namn på brevlådor i träslöjden. göran gör come back. anitra är full. arja saijonmaa undrar vem vi är. vem är du? vem är jag? charaderna lever i skuggan. drömmarnas skuggor jagar oss över torg, över stränder, över infrastrukturens statsägda exploatering. värmland blir självständigt. fotkräm förbjuds.

Robin Wikström

Det luktar deo. Är det blott sinnet som tar oss, smeker oss i skrevet och omfamnar oss likt en bullbakade mormor? Pelle Svansl... Läs merös går i repris som julkalender, utan fascism och hänvisningar till en imperiepolitik som inte slog igenom på 40-talet. Guldstränderna glittar vid havet, en fiskmås seglar likt rabatterad matjord över en skål med jordnötter. As? Amalgam? Fri tandvård, efter 19? Eller bananlack. Livet är en osaltad nittioväg där däcken tappar greppen vid negativ temperatur. Ett negativ, i oskärpa och fotograferat snett. Canon? Nej, mitt liv är blott en fasad. Ett minne från en tid som ingen visste fanns, eller kunde klocka. Armbandsuret försvann, men sekunderna rinner ner i en gryta rotmos. Jesus lever! Elvis är grå.


Och det fortsätter...

Etta på låtlistan

Att vara vuxen

Tidigare i år ställde jag mig på bloggen frågan: "Vad är meningen med det svenska skitlivet?".
Vad jag menade med "skitliv" var att gå upp tidigt på morgonen, köra till arbetet, knega för en skitdålig lön, köra hem på eftermiddagen, titta på tv, kolla sin facebook och sen gå till sängs.
Men det är faktiskt lite mer komplext än så, det svenska skitlivet. Eller i varje fall mitt svenska skitliv. Det är faktiskt inte ens så skitigt. Men det är annorlunda, väldigt annorlunda. Jag betraktar mig själv som vuxen nu. Man får helt enkelt andra rutiner.

Efter jobbet och en runda till Framtid träffade jag Solveig, Amanda och Tove. När jag träffade dem insåg jag vilket stort steg studenten verkligen innebär. Tove var på väg att skaffa sin andra (!) lägenhet och bli sambo med sin pojkvän, och Solveig jobbar i Köpenhamn och bor i kollektiv i Malmö. Amanda går på Campeon. Jag är väl nånstans mittemellan. Men snart så flyr jag min kos. Då är man jävlar i havet stor på riktigt.

Välkommen höst!

Godkväll bloggen. Längesedan sist.

Jag borde börja mobilblogga, eftersom varje gång jag kommer på något att blogga om försvinner tanken efter några minuter. Det känns lite inaktuellt att skriva om en två dagar gammal nyhet. Det vore ungefär som att skriva om ryska influensan när det egentligen är svininfluensan som är på tapeten.

Jag får väl helt enkelt göra ett nytt försök. Nu är det ju höst, och vanligtvis blir jag väldigt aktiv och kreativ under denna årstid. Jag har redan börjat handarbeta och i helgen ska jag måla om och inreda min systers rum (vi ska byta). Så när man håller på kan man ju lika bra slänga in lite bloggande också. För det är ju kul att blogga.

Höst i Paris.

Sex, knark och New York

Såg nyss "Taxicab Confessions" på SVT. Det var riktigt chockerande, på fullt allvar. Riktiga taxipassagerare i NYC berättar ohämmat och naket om sina liv och upplevelser för en dold kamera. Helt fantastiskt. New York fascinerar, minst sagt.

Programmet repriseras i SVT24 24/8, SVT1 25/8 och SVT24 30/8. Klipp finns på YouTube.

En alldeles för trött 19-åring i Malmö

Nu ligger jag återigen i min säng, och önskar innerligt att jag hade börjat 12 timmar senare imorgon än vad jag de facto gör.

Idag var jag, Jessica, Solveig och Victor i Malmö. Det var fint, men jag var trött. Vi var alla trötta.
Vidare uppdatering imorgon, för då händer det grejer... Tills dess, en söt bild från kvällen:

Inte falla dit igen...

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan min senaste uppdatering. Det är inte bra!

Just nu är klockan alldeles för mycket, med tanke på att jag ska upp tidigt imorgon och jobba.
Imorgon blir det antagligen också en tripp ner till Malmöfestivalen.

Jag skulle egentligen lagt upp en massa bilder från helgen och berättat lite utförligare om det, men det får vi ta senare.

Nu: sömn.

En fredagskväll i Bjuv

Jag är sjuk. Har varit det sedan jag kom hem från Kroatien för drygt en vecka sedan. Mitt konstaterande är att det är svininfluensan. Vad annars?

Imorgon är det en av de största händelserna på året i Bjuv. Det är nämligen Bjuvsburnouten! Hur tattigt det än må låta, är det fruktansvärt roligt. Det är med andra ord FEST imorgon, trots att jag är sjuk.

Vännen, Mimmi och Jenny var här innan och drack lite. De är antagligen just nu ute i Helsingborgs vimmel och drygar sig. Men jag sparar mig för imorgon - då måste man vara i form!


Här är några bilder från kvällen:

Vidare uppdatering

Jag känner att det kanske vore på sin plats att berätta lite om vad som har hänt sedan studenten. Det kan nog inte rymmas i ett enda blogginlägg (eller jo, det är klart, men jag orkar inte), så jag delar upp det lite.

Det har faktiskt gått två månader sedan vi sprang ut från vår kära skola Campeon. Och i ärlighetens namn känner jag instinktivt att jag inte lär springa tillbaka. Jag hade redan ett bra tag innan studenten känt mig färdig med skolan, och framförallt med Campeon. Varför kan förklaras mer ingående senare.

De första två veckorna tror jag att jag mest levde i ett chocktillstånd. Samtidigt som det stod klart för mig att jag inte längre skulle återvända till skolan, kändes hela situationen overklig.
Sysselsättningen jag ägnade mig åt var mest att vara full och spela allan.

Dock har jag inte varit i ett berusningstillstånd sedan dess. Istället började jag jobba - den förste juli för att vara exakt. För de som inte vet arbetar jag på Café Alexandra i Helsingborg, som lunchvärd kan man säga. Jag lagar mat och står i ett kök, men jag vill inte kalla mig kock eftersom jag inte är utbildad i det yrket.
That's it, helt enkelt.

Tobias Eke Vestergren - La première chapitre

Jag brukar tänka att ett liv delas in i olika faser. Man lever inte ett helt liv utan pauser, utan kapitel. Livet kan inte ses som ett joggingpass. Det är mer komplicerat än att starta, springa, och till slut komma i mål. Nej, jag ser det mer som att man delar in sina dagar här på jorden i små delar.

Jag har nyss avslutat den första delen. Jag har gått ut skolan. Jag kan faktiskt för första gången betrakta mig som en vuxen människa. Jag har ett arbete, jag försörjer mig själv. Och jag har till och med skaffat mig en utbildning.

Jag föddes den femte maj 1990, alltså för drygt 19 år sedan. Dessa 19 år har alltså kommit att skapa en bas för mitt liv. En sorts grundförutsättning kan man säga. Under dessa 19 år har jag rent praktiskt:
- Gått på dagis
- Gått i grundskolan
- Gått på gymnasiet

Dessa tre moment kanske också kan betraktas som delar av ett liv. Men tillsammans tycker jag att de skapar en mer ordentlig bit av en livstid.

Dessa 19 år har inneburit mycket för mig. Jag tror faktiskt att de första 19 åren av en människas liv betyder mest. Eller ja, i alla fall för en människa i min situation (en relativt välbärgad världsmedborgare född i "Västvärlden").
Under dessa år har jag fått en uppfostran och min personlighet har skapats. Alla de rosor och taggar man stött på har format en, helt unikt. Och självklart är man som mest mottaglig för intryck under ens uppväxt.

Jag vill inte bli för högdragen eller beskrivande gällande mina första 19 år. Men jag tycker att det är spännande att inse att man har passerat detta stadium, och nu alltså ska "ge sig ut i livet på riktigt". För det ska jag.

Jag har som till synes inte varit väldigt aktiv på bloggen under de senaste två månaderna. Anledningen till varför ligger i att jag har fått konfrontera fenomenet att jag nu har lämnat 19 år av trygghet bakom mig. De senaste året har faktiskt varit en ganska turbulent period i mitt liv. Någon gång förra hösten gick det liksom upp för mig vad som höll på att hända - jag skulle nu bli tvungen att på riktigt stå på egna ben. Det är en tanke som är lika spännande som skräckinjagande.

Men nu ligger jag hur som helst här i min säng, natten till den 14 augusti. Och jag känner att jag hittat tillbaka till verkligheten. 19 år av trygghet är över. Förhoppningsvis väntar 60 år av nya delar av ett liv som väntar på att få levas.

Tillbaka med fingrarna på tangentbordet, med andra ord.
Det ska bli spännande.

Med ciggen i ena handen och ölen i den andra - nu siktar vi på 19 nya år.

Jo, jag lever. Tänka sig.
Ikväll ska jag ligga i rännstenen, bli utskälld av en snut och festa tills natten blir morgon. Det är jag värd.
På söndag lämnar jag äntligen landet.

Uppdatering om mitt liv när jag kommer hem helt enkelt.

Idag är det Frankrikes nationaldag. Dessutom har jag idag haft mitt körkort i ett helt år. Häftigt.
Jag borde vara ute och fira. Men jag är bara trött.
Paris nalkas, där bortom svartjobb och svenskt väder...

Kan någon tala om för mig vad meningen med det svenska skitlivet är?

Även verkligheten vaknar när man slår upp ögonen på morgonen.
Nu ska jag ta tag i mitt liv för femhundrasjuttioelfte gången.

"Word of advice shithead: Don't you ever wake up."

"Att gå omkring och vänta på att få börja dricka igen kan vara en varningssignal på för mycket drickande under semestern. Samma sak gäller om du känner att ledigheten inte riktigt lyfter förrän du dricker."

Det bästa med att arbeta är att man uppskattar helgen något så enormt.

Kärlek framför hat.

Samtidigt som jag gillar Bjuv, Skåne Sweden, så kan jag inte låta bli att längta till dagen då jag kan kalla mig landsflykting.

Morgonpasset på väg till jobb, och Christer på väg hem. Det känns bra.

Den är så klockren den där känslan

http://wwwc.aftonbladet.se/blogg/virtanen/110705165547_olyckligt_kr_i_ingen_speciell.html

Röker fyra cigaretter i rad,
inget gör mig glad
Stackars mig,
för ingen bryr sig om lilla jag
Orkar inte längre vänta på,
att imorn blir en bättre dag

Det är bara repetition, repetition - HJÄLP.

Greven lutar sig tillbaks
och tänder en cigarett.
Han försöker få nå't sagt
men det är inte så lätt.

För han ser så onda bilder
i en öken utan slut.
Där ingen är tillsammans
och hjälps åt att hitta ut.

Kan någon skjuta mig i huvudet eller alternativ bara ta mig med storm?

Allt kan verkligen ändras på en sekund

Idag fick jag ett annat jobberbjudande: köra budbil 00.00-08.00 sju dagar i veckan. Varför inte? Jobbintervju imorgon.

Och Michael Jackson är död.

Visst är vår värld en märklig plats?

Hemmakatten tassar vidare...

Denna vecka har varit fylld med massvis av fixande. Pappa bestämde sig förra veckan för att ta semester denna vecka så att vi kunde börja renovera vårt kök. Sagt och gjort. På fyra dagar har vi nu rivit ut hela köket, rivit en vägg, slängt det gamla köket och alla gamla väggar (masonit mm), reglat och gipsat nya väggar, rivit bort taket och byggt ett nytt. Idag var vi ute och köpte alla skåp, stommar och köksmaskiner. Pappa håller på att dra elen nu, och sedan ska han spackla tak och väggar. Sedan blir det till att skruva ihop massa IKEA-möbler. Hu.

Hur som helst. Jag har varit väldigt aktiv. Förutom köksfixet har dessutom jag och Jenny tagit på oss att fixa vår damm som vi har i trädgården. Vi har i veckan tömt den, rengjort den, målat den, och nu håller jag på att fylla den med vatten. I helgen ska vi köpa lite växter och fiskar.

Ikväll blir det hampan för hela slanten. Jag måste ju visa mig ute lite åtminstone. Känner mig som en innelåst liten hustomte.
Och i helgen blir det till att försöka ställa tillbaka dygnet. För nästa vecka... då börjar jag jobba. Är nervös men samtidigt väldigt förväntansfull. Mer om jobbet senare. Nu ska jag klippa gräset. Om jag orkar.

Att engagera sig

Dagarna går och fylls med alkohol och sällskap. Samtidigt som jag känner att jag borde göra massa nyttigheter som att florera bland spännande människor, visa upp mig och ta vara på min tid och min kropp känns det som att det hela är lönlöst.
Jag vill bara sitta här, med lite vin i handen och flumma tills jag börjar jobba om lite mer än en vecka. Det tycker jag att jag är värd. Och framförallt tycker jag att man borde agera efter infall.

Jag har min närhet. Mer behöver jag inte.

Så ja, jag nöjer mig med att sitta och röka fyra cigaretter i rad, och lyssna på samma sång.

En lättnad jag aldrig känt

Det har gått lite längre än måndag, jag vet. Men det har hänt mycket sedan sist. Jag har ju som sagt tagit studenten. Inga ledsna miner dock! Jag njuter, till fullo.

Dagarna sedan fredagens studentbaluns har mestadels spenderats med vin och vänner. Det har varit mysigt och givande.

Snart börjar jag arbeta. Det ska också bli kul. Mer om det senare.

Just nu har jag helt enkelt inte mycket att säga. Okej?

Inaktiv blogg tills måndag

Så mycket intryck. Så mycket förväntningar. Så mycket ångest.

Jag kan inte skriva en massa om studenten än. Det får vänta tills det hela är över.

Tre dagar innan studenten. Va?

Idag har varit en seg bakisdag tack vare middagen på Jacob Hansens hus med lärarkåren igår.
Det var riktigt riktigt roligt. Mer om allt imorgon. Just nu är allt som en overklig dimma man betraktar på avstånd. Det känns... skumt.

Idag röstar vi på Schyman!

Snart ska jag köra och rösta. Min röst faller självklart på Gudrun Schyman! Hon toppar Feministiskt Initiativs valsedel, och om tillräckligt många röstar på F! så betyder det med andra ord att Gudrun får en plats i Europaparlamentet!

Varför jag röstar på Gudrun:

- Jag vill föra in en feministisk synvinkel i det mansdominerade Europaparlamentet

- Jag tycker att Gudrun är en sympatisk politiker

- Jag vill stoppa EU:s militärisering

- Jag vill ha bort påven från den politiska makten

- Jag vill göra abort till en mänsklig rättighet i hela Europa

- Med mera, med mera...

Så om du också verkligen vill förändra, och skicka en erfaren och feministisk politiker - rösta på Gudrun! Du röstar genom att skriva "Feministiskt Initiativ" på en tom valsedel, och inget annat. Om F! har lagt ut valsedlar i din vallokal är det bara ett plus!

Massa information på skickaschymantillbryssel.nu

"Sent en lördag kväll"

Och varje sjuttifemma
som en män'ska dricker ur,
är en dröm om en bättre värld
som dom sedan pissar ut.

Hur firar man Sveriges nationaldag?

Idag gratulerar jag och lyfter hatten för vårt fantastiska land! Trots att jag inte firar den sjätte juni något vidare, tycker jag ändå att det är bra att vi har en dag då vi kan tänka på vårt älskade Sverige!

Gårdagens utgång var helt fantastisk! Jag och Jenny stack till Robin vid sju-tiden, där även Emma och Bea befann sig. Vi grillade, drack gott vin och dansade till den bästa 80-talsmusiken! Sedan körde Robin oss till Ängelholm (han går på penicilin), där vi dels träffade Lennart och dels träffade massa annat skönt folk! Självklart avslutade vi på Morris.

Jag däckade i Jennys säng, och där befinner jag mig fortfarande. Det är underbart att bara göra inget. Men. Snart är det dags för mer fina drycker, och mer roligheter! Idag har vi i alla fall en anledning till vårt alkoholintag - det är ju nationaldagen! Och självklart ska en svensk fira med snaps och Pripps Blå!

Lite mindre vemod kanske?

Man ska inte blogga när man är sentimental och full! Det är gårdagen ett lysande exempel på.

Idag har det varit nya tag! Lite skolarbete (dock inte i skolan), några ärenden i stan och en massa fotoredigering. Nu är nämligen alla Costa-bilder uppe på Facebook! Tycker dom är riktigt bra, så checka in!

Nu måste jag hoppa in i duschen, eftersom jag ska vara hos Robin vid sju, och dessutom hinna inom Ica innan dess. Tajt.

Det haglar ute. Det är mindre kul. Men, som jag skrev igår: det är tur att man har vin och vänner!

Här är några random Costa-pics:

Sagor tar slut

Nu lider snart denna dag mot sitt slut. Men det är mer än så - när jag vaknar imorgon är det bara sju dagar kvar. Sedan är det slut med tretton års skola också. Det känns fel, men samtidigt så rätt. Jag har kämpat, slappat, struntat i men samtidigt gett järnet i skolan. Jag har gjort så mycket. Jag har varit så mycket. Och nu, nästa måndag, när jag inte längre är elev, en definierbar människa, kommer jag bara stå där och se dum ut.

Det är tur att man har vin och vänner. Vad skulle man annars göra?

Ännu ett litet litet litet steg

En liten sten är borta från axlarna. Nu gäller det bara att vänta.

Halvsura betraktelser klockan fem i fem en måndagsmorgon

I min vän Jennys blogg kunde jag idag läsa ett ganska talande citat:

"De viktigaste beståndsdelarna i ett lyckligt liv är att ha något att göra, någon att älska och något att hoppas på."

Det känns ju jävligt upplyftande när man inte har ett skit att göra, inte en jävel att älska och inte ett dugg att hoppas på.

Nostalgiångest

Det går sakta, sakta, sakta framåt.

Lyssnar på dels jättegammal musik och dels halvgammal musik. Det är otroligt hur musikminnet i hjärnan kan återkalla så oerhört starka minnen. Sitter också och tittar på gamla bilder på bilddagboken. Funderade starkt på att ta bort mitt konto där tidigare på grund av sidans förfall, men jag ändrade mig då jag insåg att det vore synd att försaka en sådan skatt av minnen.

Och nu sitter jag här och lyssnar på allt från Doris Day till Duffy, har fönstret öppet och inandas junikvällens behagliga dofter.
Jag hoppas på dig juni.

Välkommen juni!

Hoppas du för med dig lite kärlek och glada dagar.

Man slutar aldrig förvånas

Efter lite meningslöst tv-tittande kan jag konstatera i rubriken nämnt faktum.
Ikväll har jag förvånats över:
1. Att Söderling slog Nadal i franska öppna
2. Hur dum i huvudet Bernie Madoff är
3. Hur ful Cecilia Malmström är

En fiktiv effektivitet

Det värsta man kan göra är att svika sig själv, och oturligt nog tycks jag göra det konsekvent.
Jag brukar ju säga att förändring sker genom handling, och det är väldigt sant. Men dessvärre verkar jag sakna handlingskraft. So, there you have it. Jag är en lat och handlingssvag människa. Kul.

Hur många gånger har man inte ställt frågan "men varför gör du det bara inte?" till sig själv? Allt för många gånger. Ush och fy.

Men det hjälper inte att klaga. Det blir antagligen bara värre då.

Vin och vänner

Idag har det varit en bättre dag än gårdagen. Var på loppisen med farmor i förmiddags, sen jobb och nu sitter jag hemma och degar. Men. Jag måste skynda mig, för snart ska jag ta tåget in till stan för att ta ett par glas vin med lite fint folk. Sånt gillas.

Om jag bara hade haft några flaskor vin också hade mina sorger varit över

Jag ställer mig frågan: Finns det något som piggar upp humöret som en Bollywoodfilm?

Att vara tom

Jag är tom inombords. Jag känner mig totalt avig och det enda som fyller upp min kropp är vemod. Det är minst sagt ingen rolig känsla.

Frågor poppar upp i mitt huvud, men jag kan inte ge svar till någon av dem.

Samtidigt som jag känner mig liten och kvarglömd känner jag mig översållad av dryghet och händelser. Bäst vore nog att låsa in mig någonstans.





God feed me with your love
And take me through the day

Och vad fan är då en bal på slottet?

Det kan jag tyvärr inte svara på, eftersom vår bal hölls på en gräsmatta.

Men, hur var det nu då? Är jag nöjd? Jag vet inte. Jag är väldigt nöjd med mitt bord, mitt sällskap, mina vänner och utgången efteråt, men själva balen var enligt mig ett stort fiasko. Fruktansvärt budget. För att nämna ett exempel: menyn var redan från början klen enligt mig, men att man sedan inte fick vad som var utlovat kändes inte kul alls. Vi skulle egentligen äta "laxrulle med löjrom och ruccolahack" till förrätt, men självklart fanns där ingen löjrom, och ruccolan var knappast hackad. Till huvudrätt skulle vi få "tomatbakad kycklingfilé med ungsbakade rotfrukter tillsammans med en potatisbakelse samt örtcreme". I själva verket serverades det en kycklingfilé, en halv bakad potatis och bearnaisesås. Till efterrätt skulle det bjudas på "passionsfruktsmousse med en ljuvlig jordgubbssalsa". Vi fick en sliten pannacotta. Det är under all kritik, tycker jag. I alla fall när man betalar 850 kronor. Då ska man få riktigt fin mat. Och generösare med vin. Det var utlovat att man skulle få två glas till förrätten, men vi fick bara ett. Dock skällde jag ut tjejen som serverade vårt bord, så hon bjöd oss på ett par extra flaskor. Tur det.

Sorgligt som sagt, men överlag tyckte jag att det var en kul och trevlig kväll. Tycker bara synd om de som lagt många tusenlappar på dyra klänningar, håruppsättningar och skor. Men, men. "Bli Sedd" kan ta sig i röven i alla fall.

Mobilkameran var med:

Jag och Solan fixade oss hemma hos Jenny som körde oss ner.

Sandra, Oliver och Martina - på ena sidan av bordet.

Olivia, jag och Sofia på andra sidan!

Lite svininfluensa, mycket saknad

Här sitter jag, äntligen hemma i min säng, och feberfrossar och hostar upp segt slem. Kanske har jag fått en släng av svininfluensan. Vem vet? Jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Bea sa att det var "Costasjukan", och med tanke på hur vi har levt nere i Spanien är det troligtvis så att kroppen bara håller på att rensa ut ett och annat.

Var ska jag börja? Det är svårt att till fullo beskriva något som har varit väldigt fint.
Det var alltså jag, Solveig, Johanna, Charlotte och Isabella som åkte tillsammans ner till Lloret de Mar på Costa Brava. Vi bodde dock i själva verket på ett berg (senare kallat Budgetberget, Venusberget ellet Monte Vodka) i en jättefin lägenhet med tre rum och kök.

För att dokumentera resan använde vi tre engångskameror och en massa videor, kallade CostaTube eller Costa-Kul (av Johanna). Tror nog att de får berätta lite utförligare. Ska ladda upp allt eftersom.

Nu ska jag sova, sova och sova. För imorgon är det bal! Då måste man vara pepp igen!

Hejdå Sverige

Okej. Nu har jag packat det viktigaste! Om fyra timmar flyger vi! Ska bli så otroligt skönt.
Ciao, som man säger!

Ett meningslöst inlägg

Nu ligger jag i min säng. Det gör Solveig också. Amanda ligger bredvid i en sliten extrasäng. Det är rättvisa.

Imorgon drar jag och Solveig till Llloret de Mar. Så oerhört skönt och välbehövligt.

Jag har fortfarande inte packat.

Hm.

On the go

Ännu ett kort inlägg. Ska iväg och fotografera min systers klass, för de ville ha ett spexfoto.
Tycker det är mycket spring hit och dit. Blä.

Spanien på söndag. Spanien på söndag. Spanien på söndag.

Godmorgon!

Ush vad jag är trött. Även om vi stängde ner en timme tidigare igårkväll var jag ändå inte hemma förrän efter ett någon gång. Men, det kan det vara värt - gårdagen blev lyckad! Det kom lite folk då och då och alla vi pratade med tyckte att vi hade lyckats jättebra, så det var ju kul att höra.

Nu måste jag hinna äta en macka och hoppa in i duschen innan jag måste springa till tåget. Mer utförlig uppdatering senare!

En aktiv dag

Fixat nästan allt med projektet idag. Klippt mig. Kört runt som en jävla jude. Trött, nervös, sliten. Snart är det över. Spanien på söndag.

Ursäkta?

Behöver jag ursäkta mig för mitt inlägg som skrevs igår i ett smått berusat tillstånd? Äsch, det tycker jag inte. Det var inte så farligt. Men jag ska nog inte göra om det igen, haha.

Hur som helst: Gårdagens semifinal var helt fantastisk. Som jag fick fram i föregående inlägg gick alla mina favoriter vidare till finalen, vilket känns riktigt kul. Dessutom hade jag fel angående Sverige (som vanligt), och självklart tycker jag att det är roligt att Malena gick vidare till finalen också!

Idag hade vi vårt stora och omtalade filosofiprov. Det gick hyfsat, så jag ska nog lyckas skrapa ihop ett MVG i slutbetyg. Alltid roligt.

Nu ska jag till Ikea och köpa ramar till utställningen imorgon, och sen ska jag klippa mig. Ska bli spännande! Tror att jag ska göra något lite radikalare än vanligt - börjar nämligen bli trött på fågelboet jag har på huvudet.

Här är Islands och Sveriges bidrag från gårdagens live-sändning:

JAAAAA!

Woho! Var ska jag börja? Alla mina fem favoriter gick vidare! Och jag gissade faktiskt rätt på alla fem jag trodde skulle gå vidare också! Helt fantastiskt!

Tänk: Island, Sverige och Finland gick vidare!!! Jag är i extras!1!

Man ska nog inte blogga när man druckit mycket vin som jag gjort. MEN SKIT I DET!!! WOHOOO!!!

Islands Johanna, som jag röstade två gånger på!!! Hade inte bangat att ta med henne in i mitt green room... Hahahaa.

Eurovision och plugg med gott sällskap

Kvällen kommer att spenderas med Beatrice och Emma, och några flaskor vin. Bea och jag har redan börjat med lite skumpa. Gott.

Bea hade med sig champagne på burk! Sjukt stek.

Imorgon drar cirkusen igång

Var ska jag börja? Imorgon är det dags att inleda Eurovision 2009, i Moskva, då första semi-finalen går av stapeln. Jag har redan kommenterat lite kring semi ett här.

Jag har nu satt mig in i samtliga bidrag; lyssnat på låtarna, tittat på deras videor, tittat på första och andra live-framträdandet, läst på om artisterna osv osv. Jag kan konstatera att det är ett mycket starkt och jämt startfält. Dessutom poängterar jag ännu en gång att Sverige inte har chans till topp-tio-placering.

För att kort presentera vad jag tycker, och hur jag tror att det kommer att gå, har jag skrivit ihop några listor. Varning för långt inlägg.

SEMI ETT

Detta är mina topp fem-favoriter (OBS! ändrat mig i tycke och smak sedan sista bedömningen):
1. Israel
2. Armenien
3. Finland
4. Turkiet
5. Island

Såhär tror jag att topp fem kommer att se ut efter omröstningen:
1. Turkiet
2. Rumänien
3. Bosnien
4. Malta
5. Finland

Sämst i semin anser jag följande tre länder vara:
18. Tjeckien
17. Belgien
16. Portugal

SEMI TVÅ

Detta är mina topp fem-favoriter:
1. Norge
2. Azerbajdzjan
3. Ukraina
4. Polen
5. Estland

Såhär tror jag att topp fem kommer att se ut efter omröstningen:
1. Azerbajdzjan
2. Norge
3. Kroatien
4. Ukraina
5. Polen

Sämst i semin anser jag följande tre länder vara:
19. Lettland
18. Holland
17. Serbien

Jag tror att Norge vinner hela skiten.

Norges Alexander Rybak.

Putin är en rolig snubbe

À Paris, mes amis

Nu är jag hemma, vilket är otroligt skönt så här en måndagsförmiddag.
Från skolan körde jag till mina gamla grundskola i Bjuv vilket var lite nostalgiskt, men mest hemskt. Syftet var som sagt att försöka fixa några staffli till utställningen på torsdag, och att snacka lite med Christina, min gamla franskalärare.
Bokade in en fika med henne lite längre fram för att prata om Paris och Frankrike. Jag och Solveig flyttar nämligen dit på obestämd tid i januari/februari, för att läsa lite franska. Och efter att kursen är avslutad vet man ju aldrig vad som händer...
Sjukt sugen är jag i alla fall, för det är inte jättelång tid kvar, om man tänker efter. Kan ni förstå? PARIS! PARIS! Det är knappt jag förstår. Denna städernas stad. Mitt ställe på jorden.

Bilder från mina senaste besök:

Sacré-Cœur, sommaren 07.

Montmartre, sommaren 07.

Pigalle, sommaren 07.

Vänner vid Sacré-Cœur, sommaren 08.

Rue Mouffetard, sommaren 08.

Vänner vid Eiffeltornet, sommaren 08.