Duschbekymmer

Vår dusch är sönder. Eller rättare sagt, det läcker vatten ner till grannen under. Tydligen har detta pågått mer eller mindre i sex år, enligt vår kära granne. "Det är självklart inte ert fel, men ni kan inte duscha. Mitt tak ruttnar." Ungefär så sa hon. Inte good news.

Numera känns vår lägenhet som en tvagningsinrättning. Deodorant och tvättlappar överallt. Vi tar till alla medel för att försöka hålla oss fräscha.

Men idag duschade vi ändå. Vi täckte för avloppet med en plastpåse och en plopp. Sen öste vi ut vattnet med en skål.

Härligt primitivt.

Dagen har hittills spenderats med Ted Gärdestad och kaffe.

Mysigt.

Vi funderar på att gå och äta någonting snart. Allting är nämligen stängt (katoliker tar tydligen det här med påsk på lite större allvar).

Ja, vi måste äta snart.

Well, that's about all, folks...

Dekadensens dygn är över.

Ikväll har jag dels varit i Ängelholm och dels i min källare. Har faktiskt fått mycket gjort: rummen är nästan städade, tvätten är nästan tvättad och toaletten är nästan ren. Imorgon lär det vara färdigt. Nu ska jag lägga mig. Läsa. Slappna av. Återvända till livet.

Imorgon väntar Nicolaiskolan och resolutionsworkshop.

Men först, ett låttips...




...och några visdomsord från Dolly P:

You better stop whining, pining
Get your dreams in line
And then just shine, design, refine
Until they come true
And you better get to livin'.

Your life's a wreck, your house is mess
And your wardrobe way outdated
All your plans just keep on falling through
Overweight and under paid, under appreciated
I'm no guru, but I'll tell you
This I know is true:

You better get to livin'.

När självbevarelsedriften tryter dansar dekadensen på Tobias axlar

Nu får det vara nog. Vad har jag gjort mot mig själv? Jag har kommit på mig själv med att bli en enstöring, någon som bara lever för det allra minsta och som inte eftersträvar mänsklig kontakt. Visst har jag alltid nöjt mig med de små tingen i min vardag, och inte alltid känt ett behov av att vara på topp, men det finns en gräns, och jag är rädd för att jag nyss passerade den. Med råge.

Dekadens är dagens ord. Dekadens är det jag förknippar min existens med. Det är dekadensen som tagit över min vardag.

Jag känner att jag behöver något som det här:















Med andra ord en rejäl retouch; både för mitt inre och mitt yttre. Det är helt otroligt vad snabbt det går att förfalla om man inte bryr sig om sitt yttre. Det sätter sig direkt på rutinen och vardagen, eftersom utsidan oavsett vad man säger alltid är andra människors bedömningsgrund.
Vad jag är i behov av är en uppfräschning, helt enkelt, utan över- eller underdrifter.

Vilken helg, vilken helg...

...skriver jag, utan att den ens är över! Det är ju bara lördag, men jag måste säga att det känns som söndag.

Igår var jag och Jenny i Helsingör för en jobbintervju (observera - en jobbintervju). Dock lyckades vi nästla oss in båda två för vars ett samtal. Och det kändes faktiskt som om vi verkade intressanta för den danske snubben som frågade ut oss. Vem vet? Kanske ser ni mig och Jenny dela ut post i Danmark framöver..?

Igårkväll blev det lite vin hemma hos mig. Inget märkvärdigt egentligen, men en kväll som innehåller alkohol och underliggande konflikter brukar inte sluta så värst bra. Och igår var inget undantag. Men, förhoppningsvis har jag tagit mig ur den väldigt dumma situationen jag försatte mig i. Jag kan enkelt säga att de telefonsamtal jag haft idag varit otroligt givande, och framförallt välbehövliga. Jag hoppas på det bästa och fortsatta tider av sjuka upptåg, djupa samtal och alldeles för många cigaretter...

Min kväll har dels spenderats med fotbollen, men också med min nya dvd-box. Oh, yes, Falcon Crest äger. Och om jag känner mig själv lär jag inte sluta titta imorgon förrän jag sett alla de 15 timmar boxen innehåller...

Statlig kultur räddar

Denna dag har varit den mest meningslösa på väldigt väldigt länge. Jag har inte gjort ett piss, bara gått runt med flottigt hår och urtvättade pumashorts. Det är sjukt hur onödig ens existens verkar när man inte åtar sig något.
Passande nog åt jag frukost just när Rebecca Vinterbarn Elgs krönika lästes upp i P3. Veckans ämne: vad Rebecca gör hemma när ingen ser. Jag kände mig väldigt träffad: "En bra dag strosar jag omkring i skitiga strumpor och tovigt hår", "jag tvättar händerna efter att jag har bajsat, men utan att använda tvål", "jag sitter kvar i den vanliga soffan när jag ska klippa mina tånaglar och stunden efter somnar jag till på kudden och saglar", "jag tänker inte ett skit på hur vi ska kirra världsfreden", "jag unnar mig att vara en äcklig människa", "den riktiga människan får bara plats när ingen annan ser"... Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: kan man annat än att älska denna människa?

Denna dag räddades dock för en stund sedan av Kobra. Jag älskar Kobra. Jag hade kunnat ersätta alla andra tv-program med Kobra. Jag älskar till och med namnet "Kobra". Ja, jag älskar Kobra.

Imorgon ska jag göra allt som står i min makt för att se till så att min onsdag blir tvärtemot denna veckas tisdag. Jag ska för det första visa mig ute bland folk. Jag ska duscha och fräscha upp mig. Jag ska känna mig meningsfull - det är mitt primära mål.

Fortfarande inte upptäckt Rebecca Vinterbarn Elg? Hitta en ny inspirationskälla:
http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=3130&Artikel=2007355
Tittar du fortfarande på Idol? Hitta något att titta på av betydelse:
http://svt.se/2.104367/kobra

Från den kommunala skolapparaten till whitetrashfolkets Mekka

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det har varit en hektisk dag. Steg upp strax innan sju imorse för att bege mig in till Helsingborg för att gästföreläsa på "Skolstaden Nicolai" som det numera kallas. Det var en upplevelse. Ännu en gång slog det mig hur trögflytande och gammaldags den kommunala gymnasieskolan i Helsinborg är - det finns ingen flexibilitet what so ever! Lärarna glider omkring med sina kaffemuggar och eleverna lär sig inte att tänka själva. Och framförallt finns det ingen internkommunikation. Skrämmande, men framförallt trist för alla inblandade parter.

Det var jag och Robin som höll i två lektioner i lika många klasser. I en utav dem gick inte mindre än 28 elever med invandrarbakgrund (av 31). Så till er campeoniter - nu får ni en liten förklaring till varför vår skola har minimal mångfald! Det var väldigt annorlunda - häftigt och sorgligt på samma gång. Det kändes som ett starkt bevis på att den svenska integrationspolitiken inte har fungerat.

Föreläsningarna gick dock bra, och både jag och Robin kände att vi har fångat elevernas motivation.

Vid lunchtid begav jag mig upp till Jensan, och efter att vi lyckats locka med oss Råvik och Vännen bestämde vi oss för att köra upp till inget mindre än ULLARED! Att komma dit är alltid en upplevelse (andra gången för mig). Snacka om att stället är ett Mekka för de människor som ofta omtalas som "white trash". Barn- och kundvagnar överallt, en intern överfull camping, pensionärer med onödiga kryckor, tomma Level-paket slängda på gatan... Det är så det är. Dock finns det inget som slår Ullared när det gäller budgetshopping.

När vi till slut gick ut ifrån huvudattraktionen GeKås klockan halv sex fanns det följande i min gula påse:

- Ett flätat läderskärp: 39.95

- Ett underställ: 69.95

- Ett par vantar: 39.95

- En halsduk: 49.95

- En plånbok: 39.95

- Två engångskameror: 29.95 styck

- Två paket plåster: 4.95 styck

- Ett paket rakhyvlar: 3.95

Inte så värst mycket med andra ord, men riktiga fynd!

När jag kom hem väntade en underbar middag med min kära familj för att fira mammas 42: a födelsedag. Mysigt!

Och nu är det sömn.

Budget-Mekka.

Vidare uppdatering

Jag känner att det kanske vore på sin plats att berätta lite om vad som har hänt sedan studenten. Det kan nog inte rymmas i ett enda blogginlägg (eller jo, det är klart, men jag orkar inte), så jag delar upp det lite.

Det har faktiskt gått två månader sedan vi sprang ut från vår kära skola Campeon. Och i ärlighetens namn känner jag instinktivt att jag inte lär springa tillbaka. Jag hade redan ett bra tag innan studenten känt mig färdig med skolan, och framförallt med Campeon. Varför kan förklaras mer ingående senare.

De första två veckorna tror jag att jag mest levde i ett chocktillstånd. Samtidigt som det stod klart för mig att jag inte längre skulle återvända till skolan, kändes hela situationen overklig.
Sysselsättningen jag ägnade mig åt var mest att vara full och spela allan.

Dock har jag inte varit i ett berusningstillstånd sedan dess. Istället började jag jobba - den förste juli för att vara exakt. För de som inte vet arbetar jag på Café Alexandra i Helsingborg, som lunchvärd kan man säga. Jag lagar mat och står i ett kök, men jag vill inte kalla mig kock eftersom jag inte är utbildad i det yrket.
That's it, helt enkelt.

Hemmakatten tassar vidare...

Denna vecka har varit fylld med massvis av fixande. Pappa bestämde sig förra veckan för att ta semester denna vecka så att vi kunde börja renovera vårt kök. Sagt och gjort. På fyra dagar har vi nu rivit ut hela köket, rivit en vägg, slängt det gamla köket och alla gamla väggar (masonit mm), reglat och gipsat nya väggar, rivit bort taket och byggt ett nytt. Idag var vi ute och köpte alla skåp, stommar och köksmaskiner. Pappa håller på att dra elen nu, och sedan ska han spackla tak och väggar. Sedan blir det till att skruva ihop massa IKEA-möbler. Hu.

Hur som helst. Jag har varit väldigt aktiv. Förutom köksfixet har dessutom jag och Jenny tagit på oss att fixa vår damm som vi har i trädgården. Vi har i veckan tömt den, rengjort den, målat den, och nu håller jag på att fylla den med vatten. I helgen ska vi köpa lite växter och fiskar.

Ikväll blir det hampan för hela slanten. Jag måste ju visa mig ute lite åtminstone. Känner mig som en innelåst liten hustomte.
Och i helgen blir det till att försöka ställa tillbaka dygnet. För nästa vecka... då börjar jag jobba. Är nervös men samtidigt väldigt förväntansfull. Mer om jobbet senare. Nu ska jag klippa gräset. Om jag orkar.

Att engagera sig

Dagarna går och fylls med alkohol och sällskap. Samtidigt som jag känner att jag borde göra massa nyttigheter som att florera bland spännande människor, visa upp mig och ta vara på min tid och min kropp känns det som att det hela är lönlöst.
Jag vill bara sitta här, med lite vin i handen och flumma tills jag börjar jobba om lite mer än en vecka. Det tycker jag att jag är värd. Och framförallt tycker jag att man borde agera efter infall.

Jag har min närhet. Mer behöver jag inte.

Så ja, jag nöjer mig med att sitta och röka fyra cigaretter i rad, och lyssna på samma sång.

Ursäkta?

Behöver jag ursäkta mig för mitt inlägg som skrevs igår i ett smått berusat tillstånd? Äsch, det tycker jag inte. Det var inte så farligt. Men jag ska nog inte göra om det igen, haha.

Hur som helst: Gårdagens semifinal var helt fantastisk. Som jag fick fram i föregående inlägg gick alla mina favoriter vidare till finalen, vilket känns riktigt kul. Dessutom hade jag fel angående Sverige (som vanligt), och självklart tycker jag att det är roligt att Malena gick vidare till finalen också!

Idag hade vi vårt stora och omtalade filosofiprov. Det gick hyfsat, så jag ska nog lyckas skrapa ihop ett MVG i slutbetyg. Alltid roligt.

Nu ska jag till Ikea och köpa ramar till utställningen imorgon, och sen ska jag klippa mig. Ska bli spännande! Tror att jag ska göra något lite radikalare än vanligt - börjar nämligen bli trött på fågelboet jag har på huvudet.

Här är Islands och Sveriges bidrag från gårdagens live-sändning:

Eurovision och plugg med gott sällskap

Kvällen kommer att spenderas med Beatrice och Emma, och några flaskor vin. Bea och jag har redan börjat med lite skumpa. Gott.

Bea hade med sig champagne på burk! Sjukt stek.

Tidig måndag

Klockan är bara lite över tio, men skolan är slut. Eller rättare sagt: vi har kommunikation och vi får dra hem. Och det är precis vad jag ska göra nu. Köra hem och plugga och på vägen fixa stafli till utställningen.

Tjo hopp.

Saturday super start

Klockan ringde åtta. Gick upp. Åt frukost. Körde till Åstorp. Hämtade Amanda och Isabella. Körde till Bjuv. Hämtade Solveig på stationen. Körde till Bjuvs loppis. Handlade roliga kläder. Körde till en annan loppis. Handlade inget. Fikade på koditoriet. Drack kaffe. Körde till skogen. Gick. Körde hem till mig. Åt. Drack kaffe. Hoppade studsmatta. Drack kaffe.

Nåja

Idéfrågor: Check.
Religionsinlämning: Check.

Ikväll väntar grillning med lite friends, eftersom det är min födelsedag imorgon! Woho.

Eufori

Vissa dagar råder det total harmoni. Harmoni är när doften av blommande äppelträd ligger tät i luften, när man cyklar och känner ljummen vind mot ansiktet, när man ser att vattnet kloreras på Badet, och när man på kvällen unnar sig de förförande smakerna av ett gott vin. Och dessutom har gott sällskap.
Idag har det varit en sådan dag.

PS

Snabb summering av mitt liv:

- Två dagar av FN-rollspel är just avslutade. Slutsats: Kul.
- Jag har varit rökfri i nio dagar. Slutsats: Skönt.
- Jag ligger efter som fan i skolan. Slutsats: Inspirerande.
- Jag åker till Kalmar på fredag. Slutsats: Underbart.

Öl på Hampan - utan cigg!

Tre dagar! Nu är de över, de berömda tre dagarna. Otroligt skönt.
Jag måste faktiskt säga att dagen varit ganska lugn. Det var lite kritiskt i morse, då jag hittade två lösa cigaretter i min väska. Men, jag slängde dem direkt. "Bra, Tobias!"

Måste bara berömma mig själv lite till innan jag ska sluta tjata om rökningen: idag drack jag alkohol för första gången utan att röka! Jag och Solveig drog oss ner till Hampan i eftermiddags och drack vars en öl. Inte ett enda bloss blev det. Kändes helt okej faktiskt. För första gången denna veckan (och ja, jag har tänkt väldigt mycket på just detta) kände jag att jag kanske kommer att kunna känna lycka igen. Och kanske till och med när jag festar. Kanske. Det är ju så att de som aldrig tagit ett bloss någonsin har kul när de är ute och festar. Då ska jag också kunna ha det! Punkt slut.

Vad händer annars då? Förutom mitt rökstopp orkar jag faktiskt inte tänka på så mycket annat. Det är aningens olyckligt då vi har en smärre våg av uppgifter i skolan som sköljer över oss och som jag måste färdigställa inom det närmsta. Måste. Jag gillar verkligen inte det ordet, haha. Hu, nej. Just nu vill jag bara stå på vårt studentflak, dricka Bollinger och blossa alldeles för många Camel.

Jag är kass!

Har ju inte bloggat på en hel vecka. Men vem fan bryr sig? Inte så värst många skulle jag tro.

Idag är det torsdag, och den har spenderats mestadels hemma. Dock har det hänt en väldans massa i helgen och i veckan. Tänkte slänga upp lite mobilbilder lite senare ikväll. Nu väntar vin och mat. Gott gott.

Sömnproblem helt enkelt!

Som jag tidigare berättat var Jessica här i måndags. Säg att vi gick och lade oss vid halv två-tvåtiden. Det är inte så sent tycker jag. Men, jag sov sedan till klockan 21.30, dagen efter. Ångest på det? Turligt nog hittade jag en liten kringdrivande lodis att spendera natten med.
Idag har jag varit jättetrött. Blir lite nere också när man missar så mycket under dagarna. Bättre blev det inte när jag kom hem heller. Somnade vid fem och vaknade för en halvtimme sen. Så nu kommer jag antagligen inte kunna sova inatt heller. Snacka om ond cirkel...

Måndagslyx

Lagade precis en god italiensk köttfärssås med cirka en halvliter vin. Gott.
Snart kommer Jessica med två filmer, och här i min källare väntar en Bag in Box och en flaska bubbel. Det ska vara gott att leva.