När självbevarelsedriften tryter dansar dekadensen på Tobias axlar

Nu får det vara nog. Vad har jag gjort mot mig själv? Jag har kommit på mig själv med att bli en enstöring, någon som bara lever för det allra minsta och som inte eftersträvar mänsklig kontakt. Visst har jag alltid nöjt mig med de små tingen i min vardag, och inte alltid känt ett behov av att vara på topp, men det finns en gräns, och jag är rädd för att jag nyss passerade den. Med råge.

Dekadens är dagens ord. Dekadens är det jag förknippar min existens med. Det är dekadensen som tagit över min vardag.

Jag känner att jag behöver något som det här:















Med andra ord en rejäl retouch; både för mitt inre och mitt yttre. Det är helt otroligt vad snabbt det går att förfalla om man inte bryr sig om sitt yttre. Det sätter sig direkt på rutinen och vardagen, eftersom utsidan oavsett vad man säger alltid är andra människors bedömningsgrund.
Vad jag är i behov av är en uppfräschning, helt enkelt, utan över- eller underdrifter.