Läste alldeles nyss ut "Gräset sjunger" av Doris Lessing. Det är en bok som verkligen beskriver och porträtterar rasfrågan i södra Afrika under den brittiska kolonialtiden. Boken behandlar även mänskligt förfall, som kanske inte låter så roligt att läsa om. Men Lessing lyckas göra detta ämne intressant. "Gräset sjunger" är en bok som har berört mig inte bara psykiskt, utan även fysiskt. Kanske handlar det om att jag själv känner att jag håller på att förändras och förfalla?Lessing belönades ju med Nobelpriset i litteratur för två år sedan. Det får mig att tänka på fredagens händelse som jag helt glömt bort: Obama fick ju Nobels fredspris! Har som sagt inte reflekterat över det alls i helgen. Vet inte riktigt vad jag ska tycka även om jag är en stark Obama-anhängare. Det är väl lite tramsigt, lite ogenomtänkt och lite förhastat. Men å andra sidan tycker jag också att det är spännande, i rätt riktning och framförallt hoppfullt. Det är bra att omvärlden ger Obama sitt stöd - det behövs! Något som dock hamnar i fokus är pressen den amerikanske presidenten nu utsätts för i ännu stärre omfattning än tidigare. Jag hade inte velat vara i Barack Obamas skor.
Nu är det snart läggdags - imorgon väntar Nicolaiskolans FN-elever. Suck. Om jag själv hade fått bestämma hade jag gärna hoppat över och istället ägnat morgondagen åt absolut ingenting. Det säger nog en del om hur försoffad jag blivit. Innerst inne vet jag att det är bra att jag sätts i arbete imorgon; det håller inte att spendera dygnets vakna timmar (vilka för övrigt är få) med att glo på tv, surfa och läsa. Jag måste ut och visa mig bland folk och känna mig lite behövd. Det är viktigt.
Innan jag somnar ska jag börja på en ny bok - "Rivalerna" av Jeffrey Archer. Känner att jag behöver lite lättare litteratur efter Lessings mastodontroman. Dessutom gillar jag Archer. Läste hans "Precis på öret" för ett par veckor sedan, och den boken gillade jag väldigt mycket.
Slutpratat om böcker och elende - godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar