Godmorgon!

Godmorgon Bjuv, Sweden! Här sitter jag på min andra arbetslösa dag och diggar på min senaste iPod-etta. Till min stora förvåning steg jag upp klockan nio idag för att duscha, äta frukost, lyssna på P4 och läsa tidningen. Jag har även hunnit med att skriva in mig på Arbetsförmedlingen och uppdatera det nya FN-projektet jag, Robin och Emma är i full gång med att planera.
Nu blir det till att klä på sig och dra sig in till stan för träff med Jensan.

Arbetslös och tillbaka på bloggen?

Jag sa upp mig i fredags. Jag är arbetslös. Jag vill börja blogga igen.

Man måste börja någonstans. Jag vill inte förklara mig. Jag vill inte behöva komma med massa etiketter och strukturer - allt jag vill är att använda min blogg när jag känner för det. Det kanske blir en gång i månaden eller fem gånger om dagen. Vet inte om det kommer att uteslutande handla om mig, eller om politik, eller om mat, eller om... Jag vill inte begränsa mig. Jag vill inte ha något tema.

Man måste börja någonstans.

Övertrött, överanalytisk, överproducerande, överintellektuell och överdriven konversation

Robin Wikström
Nattens småbarn dansar över skolgården - ett hopprep i fjärran. Själen dör aldrig, den bara uthärdar livets stjärnklara dysterhet.

Tobias Clyde Eke Vestergren

en skenbar kvasianalytisk fysikelev står och modifierar spackel i ett övergivet bygghus. tystnad! skrammel! clair wikholm! ett rött ljus tar form som ett binärt prefix. en fiktiv verklighet.

Robin Wikström

Varför dör solen varje natt, för att på morgonen gallopera tillbaka till verkligheten, eller surrealiteten, likt en erigerad (lucka). Eller en lucka i sängkammaren. Ett crescendo av lust dyker upp från en formsvacka! Ättika. Det luktar som om våren har flytt. När blomstrar väl kulturen, om inte i ett känslosvall.

Tobias Clyde Eke Vestergren

Det svallar i hallen. En förfalskad Mona Lisa hänger på sned. En turk går in i bastun. Värmen tär på verklighetens strukturer i dess bisarra fiktivitet. En fiktiv fickkniv uppenbarar sig på de försummade själarnas strand. Ett barn drunknar.

Robin Wikström

Och där bjöd Tobias Eke Vestergren och Robin Vikström på utdrag ur Björn Ranelids nya bok "Själen bliR aldRig alkoholist - inte jag helleR"

Tobias Clyde Eke Vestergren

Björn, Robin och jag föreläser imorgon (torsdag) på Ica Maxi i Hyllinge. Inga autografer kommer att utdelas på grund av upphovsrättsliga tvister författarens personligheter emellan.

Robin Wikström

Lars Winnerbäck deltar också, såvida han är nykter nog till att uppträda publikt. Björn Ranelid kommenterar: "Hans själ äR blott en saga. Jag beRättaR sagan. Sagan äR en midsommaRnattsdröm"

Tobias Clyde Eke Vestergren

efteråt inbjuder vi till diskussion om kärleken på familias parkering. åskådare tilldelas brylkräm och LSD.

Robin Wikström

Lisa Ekdahl ställer in på grund av skrivkramp. Kramp i skrivandet. Eller ett skrivande i kramp. Hon vet inte själv, men vem vet? Inte du? Inte jag?

Tobias Clyde Eke Vestergren

det är inte många som vet. vetandet är reserverat. reserverna tar slut, ångest dominerar den sinnrika verkligheten. verklig är de döda barnens strand. sanden flyger i små virvlar likt kokain i påarp. ett finger bryts i mörkret. suzanne reuter och ulla skoog åker på turné. clair wikholm återupplever en renässans.

Robin Wikström

Vik vid holm. Stockholm - avgrunden för avdankade gamla Dramaten-aktörer som tröttnat på replikskifte. Ett skifte, mångskifte. Eller gifte. Månggifte. Kultur strömmar genom vårt land, till tonerna av SD som på framfart dansar till opinionsmätningar från Gallup. Propaganda från alla sidor, ett hav av åsikter som aldrig tar slut. Mitt på sitter jag och fiskar val, i en paradox mellan verklighet och Anna Book.

Tobias Clyde Eke Vestergren

anna book dansar i natten. över en silver... Läs meräng likt en mexikan lidandes av dvärgväxt. anna byter takt. vindarna vänder. gudrun schyman sitter på ett laminatgolv i kulturkollektivet batikblomman. blommig är verkligheten. h1n1 skrivs på samhällets väggar likt brännpennan skrev våra namn på brevlådor i träslöjden. göran gör come back. anitra är full. arja saijonmaa undrar vem vi är. vem är du? vem är jag? charaderna lever i skuggan. drömmarnas skuggor jagar oss över torg, över stränder, över infrastrukturens statsägda exploatering. värmland blir självständigt. fotkräm förbjuds.

Robin Wikström

Det luktar deo. Är det blott sinnet som tar oss, smeker oss i skrevet och omfamnar oss likt en bullbakade mormor? Pelle Svansl... Läs merös går i repris som julkalender, utan fascism och hänvisningar till en imperiepolitik som inte slog igenom på 40-talet. Guldstränderna glittar vid havet, en fiskmås seglar likt rabatterad matjord över en skål med jordnötter. As? Amalgam? Fri tandvård, efter 19? Eller bananlack. Livet är en osaltad nittioväg där däcken tappar greppen vid negativ temperatur. Ett negativ, i oskärpa och fotograferat snett. Canon? Nej, mitt liv är blott en fasad. Ett minne från en tid som ingen visste fanns, eller kunde klocka. Armbandsuret försvann, men sekunderna rinner ner i en gryta rotmos. Jesus lever! Elvis är grå.


Och det fortsätter...

Etta på låtlistan

Att vara vuxen

Tidigare i år ställde jag mig på bloggen frågan: "Vad är meningen med det svenska skitlivet?".
Vad jag menade med "skitliv" var att gå upp tidigt på morgonen, köra till arbetet, knega för en skitdålig lön, köra hem på eftermiddagen, titta på tv, kolla sin facebook och sen gå till sängs.
Men det är faktiskt lite mer komplext än så, det svenska skitlivet. Eller i varje fall mitt svenska skitliv. Det är faktiskt inte ens så skitigt. Men det är annorlunda, väldigt annorlunda. Jag betraktar mig själv som vuxen nu. Man får helt enkelt andra rutiner.

Efter jobbet och en runda till Framtid träffade jag Solveig, Amanda och Tove. När jag träffade dem insåg jag vilket stort steg studenten verkligen innebär. Tove var på väg att skaffa sin andra (!) lägenhet och bli sambo med sin pojkvän, och Solveig jobbar i Köpenhamn och bor i kollektiv i Malmö. Amanda går på Campeon. Jag är väl nånstans mittemellan. Men snart så flyr jag min kos. Då är man jävlar i havet stor på riktigt.

Välkommen höst!

Godkväll bloggen. Längesedan sist.

Jag borde börja mobilblogga, eftersom varje gång jag kommer på något att blogga om försvinner tanken efter några minuter. Det känns lite inaktuellt att skriva om en två dagar gammal nyhet. Det vore ungefär som att skriva om ryska influensan när det egentligen är svininfluensan som är på tapeten.

Jag får väl helt enkelt göra ett nytt försök. Nu är det ju höst, och vanligtvis blir jag väldigt aktiv och kreativ under denna årstid. Jag har redan börjat handarbeta och i helgen ska jag måla om och inreda min systers rum (vi ska byta). Så när man håller på kan man ju lika bra slänga in lite bloggande också. För det är ju kul att blogga.

Höst i Paris.