Nattens småbarn dansar över skolgården - ett hopprep i fjärran. Själen dör aldrig, den bara uthärdar livets stjärnklara dysterhet.
Tobias Clyde Eke Vestergren
en skenbar kvasianalytisk fysikelev står och modifierar spackel i ett övergivet bygghus. tystnad! skrammel! clair wikholm! ett rött ljus tar form som ett binärt prefix. en fiktiv verklighet.
Robin Wikström
Varför dör solen varje natt, för att på morgonen gallopera tillbaka till verkligheten, eller surrealiteten, likt en erigerad (lucka). Eller en lucka i sängkammaren. Ett crescendo av lust dyker upp från en formsvacka! Ättika. Det luktar som om våren har flytt. När blomstrar väl kulturen, om inte i ett känslosvall.
Tobias Clyde Eke Vestergren
Det svallar i hallen. En förfalskad Mona Lisa hänger på sned. En turk går in i bastun. Värmen tär på verklighetens strukturer i dess bisarra fiktivitet. En fiktiv fickkniv uppenbarar sig på de försummade själarnas strand. Ett barn drunknar.
Robin Wikström
Och där bjöd Tobias Eke Vestergren och Robin Vikström på utdrag ur Björn Ranelids nya bok "Själen bliR aldRig alkoholist - inte jag helleR"
Tobias Clyde Eke Vestergren
Björn, Robin och jag föreläser imorgon (torsdag) på Ica Maxi i Hyllinge. Inga autografer kommer att utdelas på grund av upphovsrättsliga tvister författarens personligheter emellan.
Robin Wikström
Lars Winnerbäck deltar också, såvida han är nykter nog till att uppträda publikt. Björn Ranelid kommenterar: "Hans själ äR blott en saga. Jag beRättaR sagan. Sagan äR en midsommaRnattsdröm"
Tobias Clyde Eke Vestergren
efteråt inbjuder vi till diskussion om kärleken på familias parkering. åskådare tilldelas brylkräm och LSD.
Robin Wikström
Lisa Ekdahl ställer in på grund av skrivkramp. Kramp i skrivandet. Eller ett skrivande i kramp. Hon vet inte själv, men vem vet? Inte du? Inte jag?
Tobias Clyde Eke Vestergren
det är inte många som vet. vetandet är reserverat. reserverna tar slut, ångest dominerar den sinnrika verkligheten. verklig är de döda barnens strand. sanden flyger i små virvlar likt kokain i påarp. ett finger bryts i mörkret. suzanne reuter och ulla skoog åker på turné. clair wikholm återupplever en renässans.
Robin Wikström
Vik vid holm. Stockholm - avgrunden för avdankade gamla Dramaten-aktörer som tröttnat på replikskifte. Ett skifte, mångskifte. Eller gifte. Månggifte. Kultur strömmar genom vårt land, till tonerna av SD som på framfart dansar till opinionsmätningar från Gallup. Propaganda från alla sidor, ett hav av åsikter som aldrig tar slut. Mitt på sitter jag och fiskar val, i en paradox mellan verklighet och Anna Book.
Tobias Clyde Eke Vestergren
anna book dansar i natten. över en silver... Läs meräng likt en mexikan lidandes av dvärgväxt. anna byter takt. vindarna vänder. gudrun schyman sitter på ett laminatgolv i kulturkollektivet batikblomman. blommig är verkligheten. h1n1 skrivs på samhällets väggar likt brännpennan skrev våra namn på brevlådor i träslöjden. göran gör come back. anitra är full. arja saijonmaa undrar vem vi är. vem är du? vem är jag? charaderna lever i skuggan. drömmarnas skuggor jagar oss över torg, över stränder, över infrastrukturens statsägda exploatering. värmland blir självständigt. fotkräm förbjuds.
Robin Wikström
Det luktar deo. Är det blott sinnet som tar oss, smeker oss i skrevet och omfamnar oss likt en bullbakade mormor? Pelle Svansl... Läs merös går i repris som julkalender, utan fascism och hänvisningar till en imperiepolitik som inte slog igenom på 40-talet. Guldstränderna glittar vid havet, en fiskmås seglar likt rabatterad matjord över en skål med jordnötter. As? Amalgam? Fri tandvård, efter 19? Eller bananlack. Livet är en osaltad nittioväg där däcken tappar greppen vid negativ temperatur. Ett negativ, i oskärpa och fotograferat snett. Canon? Nej, mitt liv är blott en fasad. Ett minne från en tid som ingen visste fanns, eller kunde klocka. Armbandsuret försvann, men sekunderna rinner ner i en gryta rotmos. Jesus lever! Elvis är grå.
Och det fortsätter...
Och det fortsätter...
En publikation utan ord. En hord, av meningar, som bildar stavelser och ord. Ett rengmoln som drar in över fastlandet, likt nygrillade kräftor dagen efter midsommarafton. Pizzan smeker diskbänken, till tonerna av en rappartist med svår uppväxt. Tårarna rinner på den som anstränger sig för att få nåd. För att få nåd, som skåningen proklamerade med megafon när hans klimakteriesinna fru dansade naken till ett Magnus Uggla-epos från sent 80-tal. Vi är på stranden i Leksand, och livet leker med våra sinnen. Det är natt, det regnar, och vi är alla fria. Så fria man kan bli, när kylan greppar pungen och får den att skrumpna till infinity. Som engelsmannen sa. Inte den enda ängeln, som gömmer något bakom fasaden.
SvaraRaderaDetta är så fantastiskt vackert. Vackerheten självt kanske, eller osjälvt. Själviskt? Är det vad vi bygger vår moral och våra sinnen på? När vi omfamnar etikens grunder och likt små barn löper ut ur ett sköte, ingen vet var, ingen vet om. Alla vet att. Attack, mot kungen och etablissemanget. En Wiehe-låt spelar på en radio av hat, och inskränkt aliberalism. Vem målar stjärnorna i akryl när få av oss betraktar deras innersta väsen. Kan vi? Kan du? Kan alla. Canasta. En kortlek från fjärran. Ödet är blott blått. Eller rött, ibland.
SvaraRadera