Byte av bloggplattform - Nystart!

Från och med januari -11 bloggar jag på WordPress.
Ni hittar den nya bloggen på ekevestergren.wordpress.com

Vi ses där!

Ångestattack

Ni känner ju mig. Jag kan verkligen gå från 0 till 100 på två röda, men också från 100 till 0 på precis lika kort tid.

I morse vaknade jag utan att känna av gårdagens konsumtion av alkohol, vilket var mycket skönt. Solen stod mitt på himlen och det hördes fågelkvitter från balkongen. Tog en dusch och gick till skolan för att ha min muntliga tenta. Den gick hur bra som helst kändes det som. No worries liksom. Kände mig därefter nöjd och glad. Hade dessutom haft flera fantastiska dagar tidigare i veckan med god mat, vänner, fest, fint väder och galna upptåg. Var med andra ord på toppenhumör tidigare idag.

Men sen. PANG, så slog ångesten in.

Jag vet verkligen inte vad som hände. Jag kom hem igen vid femtiden, och fram tills nu har jag suttit som ett kolli på soffan och tänk. Tänk alldeles för mycket. På de gångna månaderna, på min framtid, på sommaren och på mig själv.

VARFÖR är jag så dålig på att ta vara på nuet? Det enda jag tänker på är hur mycket bättre alla andra har det. När jag hittar en chic parisblogg exempelvis, då tänker jag inte att "åh, vilken trevlig blogg!", nej då tänker jag såklart "fan vad den människan har gjort mer än jag, mitt liv suger". Ungefär så.

Vad är meningen med ett sådant tänk? Det leder ju inte till något positivt överhuvudtaget. Inte ett skit. Men ändå gör jag det, hela tiden.

Jag tror det beror på att jag nu kan räkna mina kvarvarande dagar här i Paris på mina händer. Jag är osäker på vad jag har åstadkommit, jag är osäker på vad jag håller på med, jag är osäker på vad jag ska ta mig an när jag kommer hem. Allting är så osäkert och poröst.

Jag känner att jag inte har någon grund. Att jag är tom och att allt det jag är med om inte är på riktigt. Flagnande fragment av en verklighet andra upplever.

Förlåt mig för att jag låter som en töntig och överdrivande emo, men vafan, sanningen måste komma fram. Jag har en sådan sjuk ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen, och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det.

Living and loving

Jag kan nog utan att överdriva säga att den senaste veckan i Paris har varit en av de bästa.

Vädret har varit helt underbart, och även om det regnar nu så ligger den varma atmosfären kvar i luften och i mig.

De senaste dagarna har varit fyllda av god mat, vänner och goda drinkar.

Jag kommer så väl ihåg min gamla filosofilärare Christers visdomsord: "Ordet kris har två betydelser, och en utav dem är möjlighet."

Alltså. När man möter en kris innebär det också att man upptäcker en möjlighet. Man måste tänka om, strukturera om, planera om, värdera om, prioritera om. Wow.

Det är nästan så att man är tacksam för vad som har hänt.

Jag är inne på de sista dagarna i min stad Paris. Snart är det slut, men jag vet att jag kommer att känna mig nöjd när jag kommer hem igen. Jag har levt och älskat denna staden.

livssituation.se

Tänk hur allting bara kan förändras. Från att ha en vän, till det att vännen vänder en ryggen. Till det att vännen sticker en riktigt jävla stor kniv i ryggen på en.

Jag är nog fortfarande i chock.

Det är svårt att förklara, men det kan väl summeras såhär: Jag och Emelie hade vår lägenhet i tre månader. Hittade en ny för de fem sista veckorna. En norska sa att vi kunde bo hos henne istället. Vi avbokade den hittade lägenheten. Fick inte flytta in förrän efter två veckor. Levde som beduiner. Väl inflyttade blev vi utkastade igen. Hemlösa, på riktigt alltså.

Nu är det inte lång tid kvar i Paris. Lyckligtvis har vi riktiga vänner också. Som ger oss husrum. Vad kan man säga? Jag kan inte tacka nog.

Människor är otroligt olika, och det är i stormens öga man ser deras rätta jag.
Jag tackar livet för att alla inte är som en del personer jag stött på under min sejour i Paris.

Jag är nog fortfarande i chock, som sagt. Men jag är också tacksam.

Nu ska jag iväg till en restaurang, äta god mat, njuta av det vackra vädret och mina fina vänner. Jag ska inte gräva ner mig i gammal skit, älta och undra. Shine, design, refine!

Från Montmartre till Place d'Italie

Beduinerna ær ute på vandring igen. Nu har vi slagit oss ner hos Tatjana i trettonde arr.

Årets tack går såklart till Systrarna før att de erbjød oss husrum nær det krisade som mest.

Och sjælvklart också till Tatjana och Marie. Våra två sista veckor kommer minst sagt vara færgade av Norge.

Hej och hå.

På plats

Nu har vi sovit två nätter i Systrarnas lägenhet, och kan kalla oss installerade!

Än så länge funkar det väldigt bra, och jag är lite halvt euforisk angående två nya favoritplatser jag hittat i Paris:

1. Carrefour vid Systrarna S som är öppet till klockan halv tolv! Hur underbart är inte det? Och för ni som inte förstår: jag kan vandra omkring i timmar på Carrefour, tittandes, gillandes, undersökandes. Och nej, Carrefour är inte ett museum eller liknande - det är en mataffär. Och det är min favoritmataffär. Outstanding.

2. Biblioteket på vår skola, som inte är att leka med. Jag har alltid trott att byggnaden där jag går i skolan (som är en del av det enorma Sorbonne) varit en liten mesig byggnad, och att Sorbonne bara hyrde ett par våningar eller liknande. Men icke! Sorbonne äger tydligen hela det sex våningar höga huset. Och högst upp ligger ett fantastiskt, gammalt, bibliotek som ser ut som något från Hogwarts. (Jag ska försöka smygfota någon dag.) Här är till och med en jättelik öppen spis! Vad som ingår är även en vacker utsikt över Paris, med Eiffeltorn och allt.

Och internetuppkopplingen är fantastisk! Mycket nice.

Men nu stänger biblioteket snart, och jag ska bege mig hemåt.

Idag har jag faktiskt pluggat. Jag är lite halvstolt.

Att flytta från 37, rue de l'Abbé Groult

Jag hade en fantastisk födelsedag. Det hade jag verkligen. Väcktes av Solveig som hade lagat en fantastisk frukost. Och sedan blev det inte sämre av att Systrarna S kom med bakelser och sång.

Jag är bortskämd med fina vänner.

Idag är det söndagen den nionde maj och vi ska flytta ut ur vår lägenhet. Inte kul. En hel tidsepok är slut med middagar, fester, bakisdagar, cigg under fäkten, sol på balkongen och utflykter till Franprix och Carrefour. Wow, vilken tid vi haft i denna lägenhet.

Ikväll installerar vi oss hos Systrarna S för boende i en vecka, sedan blir det samboliv med vår norska vän Tatjana tills vi flyger hem i juni.

Snart är tiden i Paris slut. Snart är jag hemma i Sverige igen.

Blandade känslor såklart, men Herre Gud vad underbart det ska bli att återse vänner och familj.

Sommaren 2010 kommer att bli fantastisk. Det känner jag på mig.

Systembolaget

Idag fyller jag 20 år, där jag befinner mig i förskingringen.

Det känns bra.

20 år.

Inget att skoja bort.

Tonåring no more.

Klockan är tidigt, jag har precis förvånat mig själv för tredje dagen i rad med att plugga klart all läxa på morgonen.

I tvättmaskinen tvättas tvätt.

På datorn spelas p3.

Solveig gjorde frukost till mig imorse.

Livet är fint.

Paris är vackert. Men för tillfället kallt.

Runt 8 grader.

Förhoppningsvis blir det varmare snart.

Igår sa Solveig att det var 13 skoldagar kvar till våra slutprov.

Tiden rinner snabbare än lavan på Island.

Snart är min tid här slut.

Snart är jag i Sverige igen.

Snart är man inget speciellt längre.

Men jag kan i alla fall handla på Systemet!

Grattis till mig.

Äntligen

Nu har jag laddat upp tre album på Facebook, så kolla in!

Inatt har jag och Emelie dygnat, och klockan är nu strax före tio. Solveig stack iväg till skolan för en halvtimme sedan ungefär, och om en timme är det min tur. Det gäller att hålla ut och låtsas som om man inte är trött.

Orsaken till dygningen är att vi TOTALT vänt på dygnet de senaste två veckorna. I säng vid sju på morgonen och uppstigning runt femtiden på eftermiddagen.

Idag gick jag upp halv sju, och då tänkte jag att det enda sättet att återfå en normal dygnsrytm är att dygna - så voilà!

Den sista tiden i Paris ska nämligen spenderas på ett så berikande sätt som möjligt: struktur, upplevelser och glädje. Den senaste tiden har inneburit aningen för mycket slapphet och lättja.

Tiden rinner iväg, snart är denna Parisvistelsen slut.

Fånga dagen, det är det man måste göra.

Fånga dagen!

Hemma igen

Jag är hemma igen. Smaka på de orden. Hemma - jag bor i Paris.

Det är häftigt.

(Och förresten håller jag på med ett stort Parisalbum till Facebook och bloggen.

Känner att det kanske uppskattas lite mer än mina halveuforiska och kryptiska uppdateringar.

Håll tillgodo.)

Glider vidare

Kanske har det varit en välbehövlig paus för mig att åka till Barcelona. Här är livet helt annorlunda än i Paris. "Det som sker, det sker", "mañana, mañana" osv osv. Gatorna är lugna, torgen sömniga och människorna tillbakadragna. Mysigt.

Ikväll blir det tapas och vin. Gott.

Just nu...

...sitter jag i en säng i en ytterst flummig lägenhet i Gràcia i Barcelona. Det är fint. Flummigt, varmt, spännande.

Barcelona är fint.

Paris också.

Längtar inte hem, men jag ser fram emot att återse min nya stad.

Jag är nämligen barnsligt kär i Frankrikes huvudstad.

Inget att klandras för, nej.

Jag är helt enkelt kär i livet

Våren i Paris är inget man skojar bort.

Jag mår bättre än någonsin.

Mormor och morfar är fantastiska.

Och på onsdag blir det Barcelona. Nice.

Och så grät jag för första gången sedan 2005

Klockan är snart halv sju. Har precis vinkat av familjen. Inte kul. Stod och bölade nere i parkeringsgaraget som en liten dagisunge, och det kändes mycket bra. Kramar, gråt och kärlek.

Duschbekymmer no more

Livet leker.

Duschen är lagad.

Min familj är och hälsar på.

Det är sol och sommarvärme.

Kan det bli bättre?

Dominika Peczynski

Då och då tittar jag in på Dominikas blogg. Kan vara ganska underhållande.

Mycket hellre pengar än sex

Publicerad: Igår, 17:30 från webben

Varför är det så svårt att varva upp när man varvat ner och lika svårt att varva ner när man är uppe i varv? När jag åkte till landet i torsdags var jag helt manisk. Idag är jag snarare i ett katatoniskt tillstånd.

En annan sak som jag har tänkt på är detta med celibat. Jag har ju inte haft sex sedan förra årtiondet. Nu är ju inte det här årtiondet särskilt gammalt men vi snackar fyra månader i alla fall. På dessa fyra månader har jag fått sjukt mycket gjort på jobbet. Under första kvartalet här har vi gjort mer vinst än vi gjorde förlust på hela förra året. Varför? Jo, för att jag kanaliserar min energi på rätt sak. Nämligen att tjäna pengar. Jag tänker på det här med katolska präster. De ska ju leva i celibat för att bättre kunna koncentrera sig på att tjäna Gud. Vissa av dem blir ju pedofiler men det är bara för att de är män och inte kan lägga band på sina sexuella lustar. Jag menar, nunnor lever ju också i celibat och ingen har väl hört talas om en peddo-nunna?

Det är ju inte bara det här med att kanalisera sin energi. Det handlar om tid också. Ett förhållande tar tid. Man ska laga trerättersmiddagar tillsammans, gå på bio, glo på dvd-filmer, prata, gå på museum, mysa, gå på promenad etc. etc. Den tiden använder jag nu istället till att arbeta. Och jag kan säga er en sak: jag väljer pengar före sex any day.

BLOGGEN 300 INLÄGG!

WAY TO GO!

Remember?

L'été est revenu

Dagen kan knappt beskrivas med ord. 25 grader strålande sol.

Helt underbart.

Jag och Sophie bestämde oss för att leta upp det Nordiska Biblioteket (http://www-bsg.univ-paris1.fr/nordique/home.htm) som sades ligga alldeles intill Panthéon. Och det gjorde det. Största biblioteket med nordisk litteratur i världen utanför Norden tydligen. Lite halvhäftigt.

Jag är nu fyra böcker rikare. Åtminstone i en månad till.

Tips med andra ord!

På vägen råkade vi passera världen mysigaste engelska pub som hade en perfekt uteservering, även den alldeles intill Panthéon. Där tog jag en öl och Sophie ett glas vin. Men vi pluggade faktiskt samtidigt!

Helt jävla fantastiskt.

25 grader. Mitt i solen.

På fredag är det mongoprov.

På torsdag får jag besök från Sverige! Mamma, Staffan samt systrar. Det ska bli fint.

Imorgon kommer en rörmokare.

Nu: Norah Jones och lite mer plugg.

Lägenheten från helvetet - duschbekymmer II

Upp tidigt idag due to the fact att vi skulle ha "möte" i vår lägenhet klockan nio. Närvarande: jag, grannen, hyresvärden, diverse hantverkare. Behöver jag säga att det blev lite halvaggressivt?

Alla skyller ifrån sig.

Jag kan inte duscha.

Idag ska jag fråga min lärare om det finns någon fransk lag som säger att man måste ha en fungerande dusch för att hyreskontraktet ska uppfyllas.

Så måste det väl vara?

Hur som helst har vi bara 24 dagar kvar i vår lägenhet, sen byter vi.

24 dagar.

Tiden går snabbt.

Nu ska jag tvätta håret i vasken, sen är det skola.

A dix huit ans j'ai quitté ma province
Bien décidé a empoigné la vie
Le coeur léger et le bagage mince
J'étais certain de conquérir Paris

Äckligast idag

1. http://lizzies.se/

2. http://politisktinkorrekt.info/

3. http://thoralfalfsson.webblogg.se/

Visst finns det många sjuka, världsfrånvända och totalt förkastliga SD-bloggar, men idag trillade jag över tre stycken som bara är så äckliga och chockerande att jag har svårt att tro att det hela inte är ett skämt.

För helvete liksom.

I have only one thing to say, and one thing only:

Kommer Sverigedemokraterna in i Riksdagen stannar jag inte kvar i Sverige.