Inatt har jag och Emelie dygnat, och klockan är nu strax före tio. Solveig stack iväg till skolan för en halvtimme sedan ungefär, och om en timme är det min tur. Det gäller att hålla ut och låtsas som om man inte är trött.
Orsaken till dygningen är att vi TOTALT vänt på dygnet de senaste två veckorna. I säng vid sju på morgonen och uppstigning runt femtiden på eftermiddagen.
Idag gick jag upp halv sju, och då tänkte jag att det enda sättet att återfå en normal dygnsrytm är att dygna - så voilà!
Den sista tiden i Paris ska nämligen spenderas på ett så berikande sätt som möjligt: struktur, upplevelser och glädje. Den senaste tiden har inneburit aningen för mycket slapphet och lättja.
Tiden rinner iväg, snart är denna Parisvistelsen slut.
Fånga dagen, det är det man måste göra.
Fånga dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar