livssituation.se

Tänk hur allting bara kan förändras. Från att ha en vän, till det att vännen vänder en ryggen. Till det att vännen sticker en riktigt jävla stor kniv i ryggen på en.

Jag är nog fortfarande i chock.

Det är svårt att förklara, men det kan väl summeras såhär: Jag och Emelie hade vår lägenhet i tre månader. Hittade en ny för de fem sista veckorna. En norska sa att vi kunde bo hos henne istället. Vi avbokade den hittade lägenheten. Fick inte flytta in förrän efter två veckor. Levde som beduiner. Väl inflyttade blev vi utkastade igen. Hemlösa, på riktigt alltså.

Nu är det inte lång tid kvar i Paris. Lyckligtvis har vi riktiga vänner också. Som ger oss husrum. Vad kan man säga? Jag kan inte tacka nog.

Människor är otroligt olika, och det är i stormens öga man ser deras rätta jag.
Jag tackar livet för att alla inte är som en del personer jag stött på under min sejour i Paris.

Jag är nog fortfarande i chock, som sagt. Men jag är också tacksam.

Nu ska jag iväg till en restaurang, äta god mat, njuta av det vackra vädret och mina fina vänner. Jag ska inte gräva ner mig i gammal skit, älta och undra. Shine, design, refine!