Från och med januari -11 bloggar jag på WordPress.
Ni hittar den nya bloggen på ekevestergren.wordpress.com
Vi ses där!
Visar inlägg med etikett Slut. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Slut. Visa alla inlägg
20100509
Att flytta från 37, rue de l'Abbé Groult
Jag hade en fantastisk födelsedag. Det hade jag verkligen. Väcktes av Solveig som hade lagat en fantastisk frukost. Och sedan blev det inte sämre av att Systrarna S kom med bakelser och sång.
Jag är bortskämd med fina vänner.
Idag är det söndagen den nionde maj och vi ska flytta ut ur vår lägenhet. Inte kul. En hel tidsepok är slut med middagar, fester, bakisdagar, cigg under fäkten, sol på balkongen och utflykter till Franprix och Carrefour. Wow, vilken tid vi haft i denna lägenhet.
Ikväll installerar vi oss hos Systrarna S för boende i en vecka, sedan blir det samboliv med vår norska vän Tatjana tills vi flyger hem i juni.
Snart är tiden i Paris slut. Snart är jag hemma i Sverige igen.
Blandade känslor såklart, men Herre Gud vad underbart det ska bli att återse vänner och familj.
Sommaren 2010 kommer att bli fantastisk. Det känner jag på mig.
20090814
Tobias Eke Vestergren - La première chapitre
Jag brukar tänka att ett liv delas in i olika faser. Man lever inte ett helt liv utan pauser, utan kapitel. Livet kan inte ses som ett joggingpass. Det är mer komplicerat än att starta, springa, och till slut komma i mål. Nej, jag ser det mer som att man delar in sina dagar här på jorden i små delar.
Jag har nyss avslutat den första delen. Jag har gått ut skolan. Jag kan faktiskt för första gången betrakta mig som en vuxen människa. Jag har ett arbete, jag försörjer mig själv. Och jag har till och med skaffat mig en utbildning.
Jag föddes den femte maj 1990, alltså för drygt 19 år sedan. Dessa 19 år har alltså kommit att skapa en bas för mitt liv. En sorts grundförutsättning kan man säga. Under dessa 19 år har jag rent praktiskt:
- Gått på dagis
- Gått i grundskolan
- Gått på gymnasiet
Dessa tre moment kanske också kan betraktas som delar av ett liv. Men tillsammans tycker jag att de skapar en mer ordentlig bit av en livstid.
Dessa 19 år har inneburit mycket för mig. Jag tror faktiskt att de första 19 åren av en människas liv betyder mest. Eller ja, i alla fall för en människa i min situation (en relativt välbärgad världsmedborgare född i "Västvärlden").
Under dessa år har jag fått en uppfostran och min personlighet har skapats. Alla de rosor och taggar man stött på har format en, helt unikt. Och självklart är man som mest mottaglig för intryck under ens uppväxt.
Jag vill inte bli för högdragen eller beskrivande gällande mina första 19 år. Men jag tycker att det är spännande att inse att man har passerat detta stadium, och nu alltså ska "ge sig ut i livet på riktigt". För det ska jag.
Jag har som till synes inte varit väldigt aktiv på bloggen under de senaste två månaderna. Anledningen till varför ligger i att jag har fått konfrontera fenomenet att jag nu har lämnat 19 år av trygghet bakom mig. De senaste året har faktiskt varit en ganska turbulent period i mitt liv. Någon gång förra hösten gick det liksom upp för mig vad som höll på att hända - jag skulle nu bli tvungen att på riktigt stå på egna ben. Det är en tanke som är lika spännande som skräckinjagande.
Men nu ligger jag hur som helst här i min säng, natten till den 14 augusti. Och jag känner att jag hittat tillbaka till verkligheten. 19 år av trygghet är över. Förhoppningsvis väntar 60 år av nya delar av ett liv som väntar på att få levas.
Tillbaka med fingrarna på tangentbordet, med andra ord.
Det ska bli spännande.
Jag har nyss avslutat den första delen. Jag har gått ut skolan. Jag kan faktiskt för första gången betrakta mig som en vuxen människa. Jag har ett arbete, jag försörjer mig själv. Och jag har till och med skaffat mig en utbildning.
Jag föddes den femte maj 1990, alltså för drygt 19 år sedan. Dessa 19 år har alltså kommit att skapa en bas för mitt liv. En sorts grundförutsättning kan man säga. Under dessa 19 år har jag rent praktiskt:
- Gått på dagis
- Gått i grundskolan
- Gått på gymnasiet
Dessa tre moment kanske också kan betraktas som delar av ett liv. Men tillsammans tycker jag att de skapar en mer ordentlig bit av en livstid.
Dessa 19 år har inneburit mycket för mig. Jag tror faktiskt att de första 19 åren av en människas liv betyder mest. Eller ja, i alla fall för en människa i min situation (en relativt välbärgad världsmedborgare född i "Västvärlden").
Under dessa år har jag fått en uppfostran och min personlighet har skapats. Alla de rosor och taggar man stött på har format en, helt unikt. Och självklart är man som mest mottaglig för intryck under ens uppväxt.
Jag vill inte bli för högdragen eller beskrivande gällande mina första 19 år. Men jag tycker att det är spännande att inse att man har passerat detta stadium, och nu alltså ska "ge sig ut i livet på riktigt". För det ska jag.
Jag har som till synes inte varit väldigt aktiv på bloggen under de senaste två månaderna. Anledningen till varför ligger i att jag har fått konfrontera fenomenet att jag nu har lämnat 19 år av trygghet bakom mig. De senaste året har faktiskt varit en ganska turbulent period i mitt liv. Någon gång förra hösten gick det liksom upp för mig vad som höll på att hända - jag skulle nu bli tvungen att på riktigt stå på egna ben. Det är en tanke som är lika spännande som skräckinjagande.
Men nu ligger jag hur som helst här i min säng, natten till den 14 augusti. Och jag känner att jag hittat tillbaka till verkligheten. 19 år av trygghet är över. Förhoppningsvis väntar 60 år av nya delar av ett liv som väntar på att få levas.
Tillbaka med fingrarna på tangentbordet, med andra ord.
Det ska bli spännande.
Med ciggen i ena handen och ölen i den andra - nu siktar vi på 19 nya år.
20090604
Sagor tar slut
Nu lider snart denna dag mot sitt slut. Men det är mer än så - när jag vaknar imorgon är det bara sju dagar kvar. Sedan är det slut med tretton års skola också. Det känns fel, men samtidigt så rätt. Jag har kämpat, slappat, struntat i men samtidigt gett järnet i skolan. Jag har gjort så mycket. Jag har varit så mycket. Och nu, nästa måndag, när jag inte längre är elev, en definierbar människa, kommer jag bara stå där och se dum ut.
Det är tur att man har vin och vänner. Vad skulle man annars göra?
Det är tur att man har vin och vänner. Vad skulle man annars göra?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
