Nu lider snart denna dag mot sitt slut. Men det är mer än så - när jag vaknar imorgon är det bara sju dagar kvar. Sedan är det slut med tretton års skola också. Det känns fel, men samtidigt så rätt. Jag har kämpat, slappat, struntat i men samtidigt gett järnet i skolan. Jag har gjort så mycket. Jag har varit så mycket. Och nu, nästa måndag, när jag inte längre är elev, en definierbar människa, kommer jag bara stå där och se dum ut.
Det är tur att man har vin och vänner. Vad skulle man annars göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar