När självbevarelsedriften tryter dansar dekadensen på Tobias axlar

Nu får det vara nog. Vad har jag gjort mot mig själv? Jag har kommit på mig själv med att bli en enstöring, någon som bara lever för det allra minsta och som inte eftersträvar mänsklig kontakt. Visst har jag alltid nöjt mig med de små tingen i min vardag, och inte alltid känt ett behov av att vara på topp, men det finns en gräns, och jag är rädd för att jag nyss passerade den. Med råge.

Dekadens är dagens ord. Dekadens är det jag förknippar min existens med. Det är dekadensen som tagit över min vardag.

Jag känner att jag behöver något som det här:















Med andra ord en rejäl retouch; både för mitt inre och mitt yttre. Det är helt otroligt vad snabbt det går att förfalla om man inte bryr sig om sitt yttre. Det sätter sig direkt på rutinen och vardagen, eftersom utsidan oavsett vad man säger alltid är andra människors bedömningsgrund.
Vad jag är i behov av är en uppfräschning, helt enkelt, utan över- eller underdrifter.

Hemmakatten tassar vidare...

Denna vecka har varit fylld med massvis av fixande. Pappa bestämde sig förra veckan för att ta semester denna vecka så att vi kunde börja renovera vårt kök. Sagt och gjort. På fyra dagar har vi nu rivit ut hela köket, rivit en vägg, slängt det gamla köket och alla gamla väggar (masonit mm), reglat och gipsat nya väggar, rivit bort taket och byggt ett nytt. Idag var vi ute och köpte alla skåp, stommar och köksmaskiner. Pappa håller på att dra elen nu, och sedan ska han spackla tak och väggar. Sedan blir det till att skruva ihop massa IKEA-möbler. Hu.

Hur som helst. Jag har varit väldigt aktiv. Förutom köksfixet har dessutom jag och Jenny tagit på oss att fixa vår damm som vi har i trädgården. Vi har i veckan tömt den, rengjort den, målat den, och nu håller jag på att fylla den med vatten. I helgen ska vi köpa lite växter och fiskar.

Ikväll blir det hampan för hela slanten. Jag måste ju visa mig ute lite åtminstone. Känner mig som en innelåst liten hustomte.
Och i helgen blir det till att försöka ställa tillbaka dygnet. För nästa vecka... då börjar jag jobba. Är nervös men samtidigt väldigt förväntansfull. Mer om jobbet senare. Nu ska jag klippa gräset. Om jag orkar.