Det är inte nära längre, det är nu det händer

Jag är upprymd. Upprymd av allt som har med studenten att göra. Tänk att jag idag har grejat med saker som Costa Brava-resan, balklädsel och att slutföra projektarbetet? Det känns lite lätt overkligt.

Fick följade mail av vår rektor Katja i förrgår:

"Hej

Nedan har jag skrivit ihop ett preliminärt schema för studentdagen, den 12 juni.

Ni väljer själva om ni ska samlas hos någon på morgonen. Skolan öppnar denna dag ca 11.

9:00 Frukost hos X och/eller Y

11:00 Fotografering i Grytan

12:00 Lätt lunch på skolan

13:00 Betygsutdelning och tal

13.45 Utspring ner för Hallbergs trappor. !Denna tid är ej preliminär, den gäller!

Be föräldrar, släkt och vänner stå på mellersta biten av Billeplatsen och vänta på er. De bör vara på plats senast 13.40.

14:40 Samling vid Kärnan och Terasstrapporna för det stora utspringet.

Trevlig helg!"


Hur overkligt känns det inte? Jag tycker det känns helskumt. Våra sista veckor på gymnasiet är snart slut. För första gången känns det lite oroligt. Även om man har sett fram emot detta så länge, känns det ändock väldigt vemodigt.

Men.

Om sju dagar, om en liten jävla vecka, åker vi till Lloret de Mar för att festa och njuta av livet i nio dagar. Det ska bli helt underbart!
När vi kommer hem är det två dagar kvar till balen. Det ska också blir riktigt roligt.
Sen är det nästan slut. Sen är det liksom två veckor kvar innan vi står där på Billeplatsen med 25 kilo rosor runt halsen.

Stort är vad det är.

Nu har jag i alla fall skrivit klart min affärsplan till Företagsekonomin. Det känns bra. Men jag kan inte sova än. Drack tre koppar kaffe för en timme sen. Hoppas det är MacGyver på tv.