I söndags blev vi introducerade för en man vid namn Sadi. Efternamn? Inget. Sadi behöver tydligen inget efternamn här i Paris. Alla vet vem han är ändå.
När vi satt och drack vin, gick jag på toaletten några gånger. Det gör jag när jag dricker vin (man blir ju kissnödig). Efter tredje gången jag hade varit på toaletten sa Sadi till mig: "Show me your arms!" Eh, va? "How can a young guy like you take that much heroin?!"
Modeoraklet trodde med andra ord att jag gick och sköt heroin stup i kvarten. Jag förklarade för honom att jag inte knarkade, att det inte är så vanligt där jag kommer ifrån. Då började han skratta hejdlöst. "Come! I have loads of cocain in my bag! Come with me to the toilet!" Någonstans där slutade jag tänka på drömmen om back stage-pass, dyra middagar och champagne på branschfester.
Det dröjde inte länge förrän vi tog en taxi hem.
Söndagen var verkligen en otroligt häftig upplevelse. En glimt av det ljuva livet. Men låt det stanna där. Jag känner mig nästan som Ferdinand, som nöjer mig med att lukta på blommor. Det är en töntig jävla liknelse, och Ferdinand var en jävla nörd som satt där hela sitt liv och luktade på tulpaner. Men jag tror att ni förstår vad jag menar.
duktig pojke,stolt över dej :)!!!!
SvaraRadera