Igår hade vi vänner till familjen hemma på middag - Stellan och Christel. Ett aktuellt ämne kom upp på tapeten, och diskussionen som följde blev ganska hetsig och intensiv. Vi pratade om könsroller - vad är "manligt" och vad är "kvinnligt"?
Det var ganska intressant, för jag hade mycket att relatera till. Dels upplevelser som numera befinner sig i perifirin, från mitt "tidigare liv", men också nyupplevda reflektioner (brukar göra sådana dagligen). I förrgår exempelvis var jag ute och festade. Dock var jag förhållandevis nykter, eftersom min förkylning bröt udden av mitt festsinne. Hur som helst, det jag skulle komma till var att när man omger sig med berusade unga människor märker man hur den mentala utvecklingen verkligen varit avstannad i decennium. Det existerar ett sådant uppenbart könsmönster bland mina jämnåriga medmänniskor så jag ibland känner för att kräka på det - bokstavligt talat.
Det är sorgligt att se att unga män och kvinnor väver in sig i sådana mönster, att de låter sig förledas av samhällets normer och att de kontinuerligt spär på teorin om att det manliga och det kvinnliga könet är vitt skilda fenomen.
Varför kan inte folk bara acceptera varandras olikheter, våga vara sig själva och sluta ta på sig en könsmask vid varje offentlig konfrontation?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar